Marja och Arto Ahtis kärlekshistoria fick sin början en kväll på en dansrestaurang då Arto ivrigt bjöd upp Marja till dans. Det slutade med att Marja gav Arto sitt telefonnummer. Redan nästa morgon ringde Marjas telefon och de kom överens om att träffas på dansrestaurang Maestro. Till det gemensamma livet har det därefter hört att sommartid resa runt bland dansbanorna i Finland. Paret har också tagit kurser i pardans.
Men det har rymts också annat än dans i deras liv, som till exempel resor. Paret har tillbringat en del av sina pensionärsdagar under Spaniens sol.
”I Spanien är livet lätt och människorna vänliga”, drar sig Arto till minnes.
År 2015 inträffade emellertid en tråkig händelse då Arto fick en hjärninfarkt i Spanien. Han tillbringade mer än en vecka på sjukhus och rehabiliterade sig så småningom. Tack vare en privat försäkring fick Arto hälsovård av första klass i Spanien.
För några år sedan drabbades han av en andra hjärninfarkt i Finland och tillbringade en lång tid på ett rehabiliteringscenter. Där råkade han falla vilket ledde till att han bröt ryggen, och har inte efter det längre kunnat gå.
”Vad hälsan beträffar har det ibland varit bättre och ibland sämre”, berättar Arto.
När närståendevården blev för tung för Marja, blev det dags att överväga andra alternativ.
Marja var sin mans närståendevårdare i sju år. Vårdbehovet var stort. Hon kunde lämna Arto ensam under högst två timmar. När närståendevården blev för tung för Marja, blev det dags att överväga andra alternativ.
”Vi prövade också på hemvård, men det fungerade inte. Varje morgon fick vi besök av olika vårdare, som behövde mycket handledning. Hemvården besökte oss endast en gång om dagen, på morgonen, men Artos vård kunde inte alltid vänta till dess”, kommer Marja ihåg.
Handledaren inom närståendevården hjälpte dem att söka en plats inom heldygnsvården, vilket visade sig vara en relativt lätt process. Båda makarna behövde bifoga ett inkomstintyg och dessutom kommer Marja ihåg att de behövde fylla i någon blankett.
”En socialarbetare inom närståendevården besökte oss för att bedöma situationen. Hon intervjuade oss båda, och vi stannade för den här lösningen. Jag själv började också ha hälsomässiga utmaningar”, berättar Marja.
Allt har förlöpt klanderfritt på vårdhemmet
De lämnade in ansökan om serviceboende i slutet av augusti 2022, och Arto flyttade till vårdhemmet i december i fjol. Läget var som en lottovinst, eftersom det endast är fem minuters promenadväg från Marjas och Artos gemensamma hem till vårdhemmet.
För Marja kändes det till en början underligt att Arto flyttade bort för vård någon annanstans.
”Ibland ångrar jag beslutet och funderar på om jag gjorde rätt när jag lät Arto läggas in på vårdhemmet,” funderar Marja.
För Arto kändes det till en början lite främmande att flytta till vårdhemmet. Arto säger tacksamt att Marja alltid har vårdat honom på bästa sätt.
”Jag har längtat hem. Men jag har klarat mig bra här och maten är bra”, säger Arto.
På vårdhemmet har saker och ting fungerat klanderfritt och Arto får den vård han behöver. Nu kan paret tillbringa tid tillsammans utan att ständigt fundera på vård och omsorg. Marja kan tillbringa tid på vårdhemmet tillsammans med Arto från morgon till kväll, men hon behöver också se till sin egen hälsa och sitt välmående.
Marjas egna, kära kulturintressen föll bort i och med att hon blev närståendevårdare. Numera kan hon vara aktiv och gå på teater och museer. Dessutom deltar hon ofta i olika seniorklubbar.
Man kan ansöka om boendeservice som välfärdsområdet ordnar genom att kontakta socialvården.
Man får besöka vårdhem och tillbringa tid med sin partner från morgon till kväll om man så vill.
Avgiften för serviceboendet är bundet till inkomsterna, men innehåller allt nödvändigt. Ett litet belopp blir kvar för eget bruk.
En bra pension tryggar bådas försörjning
Serviceboende är dyrt. Avgiften för serviceboendet är bundet till inkomsterna, men innehåller allt nödvändigt. Ett litet belopp av inkomsterna blir kvar för eget bruk.
Arto upplever att hans och Marjas ekonomiska situation avsevärt påverkas av att han har en god pension, som de också skulle klara sig på tillsammans. Förutom pension får Arto vårdbidrag för pensionstagare från FPA.
Marja arbetade på kontor och gick tidigt i pension, varför hennes pension är mindre. Marja arbetade enligt ett avtal om närståendevård och fick stöd av staden till ett genomsnittligt belopp.
Marja betalar vederlagen för den gemensamma bostaden och Arto räkningarna för serviceboendet. Bolagslånet för den gemensamma bostaden betalade de lyckligtvis innan räntorna började skjuta i höjden.
Närståendevårdare bör komma ihåg att också se till sitt eget välmående
Marja upplevde att pappersexcersisen i samband med närståendevården var tung. Hon hänvisades ständigt till olika ställen – som värst fem olika för en och samma sak. Marja upplever sig inte alltid ha fått konkret hjälp i byråkratins kugghjul, utan endast instruktioner. Samtidigt ordnades Artos vårdhemsplats utan desto större pappersexcersis.
”Det skulle vara bra om servicen och hjälpen sköttes centralt”, önskar Marja.
”Närståendevårdaren ska kunna fokusera på vården, inte på pappersexcersisen.”
Marja har ett råd till närståendevårdare: det lönar sig inte att dra ut på tiden med att ansöka om serviceboende. Det är viktigt att närståendevårdaren också tänker på sitt eget fysiska och psykiska välmående. I värsta fall kan närståendevårdaren själv också samla på sig en vårdskuld.
Marja beskriver närståendevården som ett treskiftsjobb, där närståendevårdaren måste sköta varje skift själv. Hon önskar att närståendevårdarnas situation skulle lyftas upp mer synligt i till exempel medierna.
”Närståendevårdaren ska kunna fokusera på vården, inte på pappersexcersisen”, säger Marja.
Målet är att hitta plats på vårdhem med goda kommunikationer
Man kan ansöka om boendeservice som välfärdsområdet ordnar genom att kontakta socialvården. Den egna kontaktpersonen i området där man bor gör en omfattande bedömning av servicebehovet tillsammans med vårdtagaren, de anhöriga och en eventuell vårdgivare vid klienthandledningen inom välfärdsområdets socialservice.
När servicebehovet bedöms hörs även den partner som blir kvar hemma. Partnerna hörs separat eftersom det kan kännas svårt för den som blir kvar hemma att uttrycka sina egna känslor och behov med den andra närvarande. Den som blir kvar hemma kan ibland känna stark pliktkänsla gentemot sin partner.
Sammantaget kan hela processen för att flytta hemifrån till heldygnsvård ta ett halvår. Här inverkar till exempel hur snabbt de utlåtanden som behövs blir klara. Den vårdbehövande har nästan alltid tjänster som ges hemma, hemvård och ibland också närståendevård.
Ibland leder bedömningen av servicebehovet till att det inte är aktuellt med serviceboende, utan att det är mer ändamålsenligt att utöka de tjänster som ges hemma och hemvården. När beslutet om heldygnsvård har fattats, ska den egentliga vårdplatsen hittas inom tre månader från att beslutet meddelades.
Också partnern har en lagstadgad rätt att flytta till samma vårdhem tillsammans med den vårdtagande partnern även om hen inte har behov av vårdtjänster. Då ska det även göras en bedömning av partnerns vårdbehov vid klienthandledningen. Det är emellertid inte särskilt vanligt att flytta tillsammans, eftersom man strävar efter att hitta en vårdplats nära partnernas gemensamma hem eller med goda kommunikationer för att den partner som blir kvar hemma enkelt ska kunna besöka vårdhemmet. Också lagstiftningen förutsätter detta.
Även om partnerna bor på olika adresser, tar det gemensamma livet inte slut med det. Man får besöka vårdhem och tillbringa tid med partnern från morgon till kväll om man så vill. Den vårdtagande kan besöka det gemensamma hemmet på hempermissioner, ibland även över natten, så det går bra att tillbringa midsommar, jul och andra viktiga dagar tillsammans.
Den som blir kvar hemma ska också se till sitt eget välmående. Det finns olika kamratstödsgrupper att delta i via olika organisationer. Dessutom ordnar åtminstone vissa välfärdsområden själva kamratstödsgrupper. Närståendevårdarna erbjuds även rehabiliteringskuser. Läs mer om FPA:s rehabiliteringskurser för närståendevårdare (fpa.fi).
För artikeln intervjuades vårdplatssamordnarna Pauliina Kuusisto och Milla Säikkö vid Helsingfors stads social-, hälso- och räddningsväsende som experter.
Så här bestäms avgifterna för serviceboende
Den månatliga avgiften för långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg är 85 procent av klientens månatliga nettoinkomster, från vilka det först har dragits av till exempel läkemedelskostnaderna och hyran. Om klienten har större inkomster än sin partner, beaktas partnerns inkomster när kundavgiften bestäms. Då är vårdavgiften 42,5 procent av partnernas sammanräknade nettoinkomster, från vilka de lagenliga avdragen har gjorts. Om klienten har lägre inkomster än sin partner, beaktas partnerns inkomster inte när kundavgiften bestäms.
Om den avgift som bestäms utifrån partnernas sammanräknade månatliga inkomster blir större än den avgift som beräknas utifrån klientens egna inkomster, tas det av klienten ut högst en avgift enligt dennes egna inkomster.
Om kundavgiften räknas enligt partnernas sammanräknade inkomster får den som blir kvar hemma behålla 555,51 euro, som motsvarar utkomststödets grunddel. Klienten får alltid behålla minst 167 euro för eget bruk.
För hemvård tas det ut en avgift för den andel som överskrider inkomstgränsen. Som inkomst beaktas skattepliktiga regelbundna inkomster. För par bestäms avgiften utifrån de sammanräknade inkomsterna. Vården kan fås som välfärdsområdets egen tjänst, som köpt tjänst eller så att man skaffar den själv med servicesedel.
För privata vård- och omsorgstjänster som ges hemma kan man få hushållsavdrag vid beskattningen. Med omsorgs- och vårdarbete som berättigar till hushållsavdrag avses vård och omsorg av den skattskyldige eller en person som bor i samma hushåll tillsammans med denne.
Man kan ansöka till privata vårdhem även direkt som klient som betalar själv.
Närmare information om tjänster och avgifter får du hos det egna välfärdsområdet.
Läs mer: Stöd från FPA när du inte längre klarar dig hemma
Källor: fpa.fi, skatt.fi, stm.fi och hel.fi
Text Siiri Saastamoinen Foton, videor och editering Miika Kainu
