”Samhället lämnade oss åt vårt öde”

I Katri Penttis, 44, ombildade familj har morgonen gått som vanligt. Hennes högpresterande make hade redan åkt till sina studier när familjens barn vaknade för att gå till skolan. Katri har vinkat hej då till var och en och väntat på att hon ska få ha huset för sig själv.

“När hela skaran har åkt kokar jag te och lyssnar på tystnaden. Jag uppskattar långsamma morgnar och lagar frukost till mig själv. Jag gör en smoothie och kanske steker jag en omelett.”

Katris morgnar har inte alltid varit lika harmoniska. Det har funnits tider då hon bara har försökt överleva, eftersom åren som Katri har levt i en ombildad familj också har rymt en tuff utbrändhet och ekonomiska bekymmer som kändes oöverkomliga.

“Även om vår ombildade familj fortfarande har ekonomiska svårigheter, faktiskt ganska stora, har vi redan vant oss vid situationen på ett visst sätt. Det finns hopp och ljus i vårt liv”, säger hon.

Pengar knappt till mat

Katris och hennes mans berättelse började för nio år sedan. Paret träffades, förälskade sig och bestämde sig för att förena sina familjer efter en ganska kort bekantskap.

“I vår ombildade familj ingick jag och min då femåriga dotter, min man samt hans treåriga dotter och sju- och nioåriga söner. Min mans barn har sedan början bott hälften av tiden hos oss och hälften hos sin mamma.”

Problemet för Katri och hennes man blev en plötslig och överraskande sänkning av levnadsstandarden. Till följd av att de flyttade ihop förlorade Katri sitt bostadsbidrag och barnbidragets ensamförsörjartillägg.

Hennes man betalade i sin tur underhållsbidrag till sin före detta fru. Även barnbidragen gick till barnens mamma.

”Vi flyttade ihop som på rosa moln och förstod inte att samhället sätter käppar i hjulet.”

Den ombildade familjens ekonomiska situation blev snabbt katastrofal.

“Vi var inte berättigade till bostadsbidrag eller utkomststöd. Snart var vi i en situation där vi inte ens hade råd med mat. Vi kunde inte ens drömma om nya kläder. Vi var bara tvungna att försöka klara oss.”

Lämnade åt sitt öde

Katri och hennes man stödde varandra när de hade det svårt.

“Vi var väldigt förälskade och vår flytt var resultatet av noggrann planering. Vi pratade mycket, vi drog åt ett håll. Vi var inte heller några shoppare – vår attityd hjälpte oss när vi blev tvungna att spara på allt.”

Katri var arbetslös när familjerna flyttade ihop, men fick snart deltidsarbete, vilket underlättade familjens ekonomiska situation något.

“Min mans underhållsskyldighet var emellertid tuff, trots att han halva tiden försörjde förutom sina egna barn även min dotter hemma hos oss. Min dotters pappa har aldrig varit närvarande i våra liv, så det fanns ingen hjälp att få där heller.”

Katris man förklarade sin nya familjs situation för sin tidigare fru. Hon förstod.

“Vi kom överens om att underhållsbidrag inte längre skulle betalas. Vi är tacksamma mot barnens mamma för detta och vi har också i övrigt en saklig och god relation.”

Katri och hennes make klagade inte hos FPA. Katri tror att det inte skulle ha förändrat något.

“Jag är emellertid fortfarande oerhört besviken över att samhället lämnade oss åt vårt öde. Ombildade familjers umgängesföräldrar är samhällets förlorare och det är i synnerhet barnen som lider. Hos oss riktades bristen på pengar direkt mot de dagliga behoven, till och med de absolut nödvändigaste.”

Arbetslöshet, utbrändhet och vilja att klara sig

Tidvis var det även bättre tider. Livet blev lättare när parets arbetssituation förbättrades. Katri och hennes make köpte ett eget hem och åkte även på en semesterresa med hela familjen.

Sedan kom bakslaget. Katri blev utbränd och sade upp sig från sitt jobb.

”Jag föreställde mig att jag efter att ha återhämtat mig bara kunde söka ett nytt jobb, men i verkligheten var jag inte arbetsför på ett och ett halvt år.”

Från inkomstrelaterad arbetslöshetspenning föll hon till grunddagpenning, och därefter sades Katris man upp från sitt jobb till följd av samarbetsförhandlingar.

“Plötsligt var det två vuxna hemma. Visst hade det sina fördelar, för vi fick äntligen vara tillsammans riktigt ordentligt. Ända från början hade vår vardag gått på barnens och arbetets villkor, men nu hade vi tid också för varandra.”

Katri säger att hon emellertid kände stor vånda. 

“Jag gick igenom hela den här nya familjesituationen. Vårt sätt att leva var inte en önskan som gick i uppfyllelse för mig, eftersom jag inte hade drömt om en stor familj och inte var en traditionell modersfigur av naturen.”

Katris make stöttade henne.

“Jag blev inte ensam med mina känslor. Min man lyssnade och var närvarande. Det stärkte oss och det band vi hade. Å andra sidan hade vi också en fnurra på tråden, och vi gick i parterapi för att reda ut våra problem. Vi jobbade aktivt på vårt förhållande”, säger Katri.

Barnen i ojämlik ställning

Paret hade inte för avsikt att stanna hemma.

“Min man började studera till ett nytt yrke och jag grundade ett företag. Vid sidan av företagandet började jag studera till arbetshandledare. På grund av våra studier befinner vi oss för närvarande i en ganska liknande ekonomisk situation som när vi flyttade ihop. Med andra ord har vi ont om pengar.”

De knappa tiderna påverkar också familjens ungdomar – särskilt Katris tonåriga dotter.

“Hon har fått inse det faktum att barnen i en ombildad familj kan vara i en mycket ojämlik ställning. När min mans barn kommer till oss och berättar att de har gått på bio och ätit ute med sin mamma, gör det ont i mitt hjärta. För min dotter är sådana saker inte möjliga.”

Förra vintern blev Katris dotter intresserad av slalomåkning och hon önskar verkligen att hon kunde börja hålla på med det aktivt. Katri har sagt att hon kanske kan betala för ett slalompass för dottern, men att hon inte har råd med mer.

“Min dotter är smart och hon förstår att vi måste kompromissa med mycket. Nu sparar hon pengarna hon fått av släktingar på sin födelsedag och försöker hitta jobb som till exempel barnvakt för att kunna åka slalom med sina kompisar. Men det är tråkigt att hon nästan hela livet har varit tvungen att gå miste om så mycket. Det hade varit härligt att ge henne något extra ibland.”

Psykiskt stöd bland jämlikar

Vilken har varit den största kraften som har burit Katri genom svårigheterna?

“Kärleken, absolut. Och att prata. Interaktionen har spelat en nyckelroll, utan den hade det varit väldigt svårt för oss att få livet i vår ombildade familj att fungera.”

Men om Katri fick ändra något i det förflutna, så skulle det vara den allra första tiden.

“Vi borde ha utrett närmare vilka förändringar det medför för ekonomin att vi flyttar ihop och hur till exempel FPA:s stöd förändras. Att vi inte bara hade flyttat ihop i all hast och litat på att allt skulle lösa sig på något sätt. Chocken blev alldeles för stor så här i efterhand.”

Detta betonar hon även för dem som just nu planerar att förena sina familjer.

“Vardagen kan bli tuffare än man hade trott. Det lönar sig att utreda underhållsskyldigheten i förväg, och man bör tillsammans fundera på vem som egentligen betalar vad.”

Katri tipsar ombildade familjer om att vända sig till förbundet Nyfamiljerna i Finland, Supli.

”Själv hittade jag Supli först för ett par år sedan, men nu är jag kamrathandledare i förbundet – jag driver en grupp för bonusmammor i vår egen region i Kotka.”

Katri säger att hon har fått enorm hjälp av Suplis utbildningar och kamratgruppsmöten – särskilt psykiskt stöd.

“Endast en person som lever i en ombildad familj kan förstå den känslomässiga belastning som en ombildad familj medför. Jag hade säkert besparats från mycket om jag hade sökt mig till kamratstöd redan för nio år sedan. Jag hade kanske insett att andra också har upplevt det här.”

Läs mer på fpa.fi:

Förändringar i livssituationen kan påverka FPA:s stöd