Sanna Paasonen använder tolktjänster varje dag
”Hjälpen från teckenspråkstolkar, både distans- och närtolkar, är ovärderlig för mig i vardagen”, säger läraren och översättaren Sanna Paasonen.
Sanna har full rulle med två jobb och olika projekt. Hon har precis återvänt från en arbetsresa som sträckte sig till tre länder.
“Jag arbetar som utvecklingssamarbetskoordinator för Tröskeln rf. Jag ansvarar för närvarande för ett projekt för att stärka kvinnor med funktionsnedsättning i Centralasien.”
Sanna studerar också till sin andra magisterexamen vid Jyväskylä universitet.
”Jag använder tolktjänster dagligen i arbetet och i studierna.”
Som litet barn hade Sanna, enligt sin mamma, först hört men sedan slutat att reagera på röster och att prata.
”Jag diagnostiserades med en sällsynt sjukdom, som förutom hos mig bara förekommer hos fem personer i Finland.”
Under sitt första år på universitetet märkte Sanna att synen också började försämras. Ett tag var hon helt blind. Nu varierar synen.
“För närvarande finns det fler bättre dagar, då fungerar även distanstolkning. Annars måste tolken vara bredvid och tolka på ett taktilt, dvs. beröringsbaserat, sätt.”
Sannas modersmål är finska och finskt teckenspråk. Utgångsläget är inte detsamma för alla döva. Före 1970-talet var det förbjudet att använda teckenspråk i undervisningen. Då betonades läppavläsning och talförmåga.
“När döva inte kunde använda sitt eget visuella modersmål blev kunskaperna i finska dåliga. Det visar sig som svaga kunskaper i skriftspråket. För mig själv var situationen bättre, jag fick gå i grundskolan på finskt teckenspråk.”
Varje land har sina egna teckenspråk och i vissa länder finns det flera. Finland har två officiella inhemska teckenspråk: finska och finlandssvenska.
”Själv kan jag också det amerikanska teckenspråket som jag använder vid internationella evenemang.”
Det finns både hörande och döva tolkar. Sanna använder gärna döva tolkar, eftersom hon tycker att en infödd tolk, dvs. en som har teckenspråk som modersmål, förstår dövblindas värld bättre.
”De är som ögon för mig, vilket är väldigt viktigt.”
“De är som ögon för mig, vilket är väldigt viktigt. Tyvärr uppskattar man fortfarande inte arbetet som utförs av yrkeskunniga infödda tolkar på beslutsfattarnivå. Vi dövblinda löper därför särskilt stor risk att marginaliseras.”
I dag är Sirpa Pynnönen Sannas distanstolk på Zoom-mötet.
“Sirpa är en av arbetslivstolkarna. Jag försöker alltid få henne som tolk när det är möjligt. Sirpa känner till mina språkliga uttryckssätt och jag behöver inte lära upp tolkarna om och om igen. Även detta är väsentligt för arbetsmotivationen.”
För Kalle Juusti är teckenspråkigheten en identitet
Honungskungen i Vanda, Kalle Juusti, är singel, men skämtar om att han har tiotals drottningar i Nådendal. Han tillbringar somrarna på orten med att sköta sina 40 bikupor. På hösten läggs vintermat i bikuporna så att bisamhället klarar sig till våren. Därefter har Kalle tid att fokusera på honungsförsäljning och andra arbeten, till exempel att arbeta som matbud i Vanda.
“Jag skapar dessutom innehåll för sociala medier, det vill säga jag spelar in och redigerar videor för Dövas förbund. Jag har också arbetat som energimontör”, berättar Kalle via en tolk på Zoom-mötet.
”Jag har varit helt döv sedan jag föddes.”
Kalle berättar att han sedan födseln varit stendöv, helt döv, vilket berodde på att mamman insjuknade i röda hund under graviditeten. Familjen hade fyra barn och hela familjen lärde sig teckenspråk. Hans pappa, som arbetade i armén, blev så skicklig att han även arbetade som teckenspråkstolk. Kalle upplever teckenspråkigheten som sin identitet. Som barn fick han en hörapparat, men han anser att han klarar sig bättre utan den.
“Apparaten och dess pipande ljud var störande. När jag var sex år tog jag bort den helt och hållet. Jag tycker att det är tråkigt att alla automatiskt får hörapparater idag. Det försvagar teckenspråkets ställning.”
Kalle medger att till exempel jobbsökning har gett honom problem.
“Mina kunskaper i finska är inte starka, eftersom det inte är mitt första språk. Jag förstår bra vad jag läser, men jag skriver dåligt.”
Han upplever att man är superstränga med arbetssäkerheten på arbetsplatserna.
“Man anser till exempel att man borde höra ljudsignaler från en truck eller högtalarutrop. Därför anställer man inte döva till många arbeten.”
Kalle har också upplevt att företagandet är det bästa alternativet för honom.
“Utan möjligheten till distanstolkning skulle det vara svårare att vara företagare. Mest behövde jag distanstolkar när jag grundade företaget, då jag skulle ringa flera samtal.”
Kalle har också använt sig av tolktjänstens distansservice för personer med funktionsnedsättning. Via den kan man få en tolk till en förhandling både på datorskärmen och i mobiltelefonen. På en liten mobilskärm är det emellertid svårare att urskilja tecknen.
“Jag upplevde det också som besvärligt att FPA:s distanstjänst utan tidsbokning har en tidsgräns på 15 minuter. Ett problem är också att köerna till den jourhavande distanstjänsten är långa. Jag önskar också längre öppettider.”
Slutligen vill Kalle nämna att han har spelat amerikansk fotboll och basket sedan han var 16 år.
”Det är fantastiskt att det är möjligt att få en närtolk som står vid sidan av planen under träningar och matcher och även följer med på turneringsresor.”
I december 2023 var sammanlagt 6 135 personer berättigade till tolktjänsten för personer med funktionsnedsättning.
År 2023 gjordes 174 114 tolkningsbeställningar.
Leila Rytimaas hela familj är teckenspråkig
Pensionären Leila Rytimaa inledde dagen såsom hon vanligtvis gör: efter frukosten följde ett besök på gymmet och sedan en måltid hemma. Därefter ville hon säkerställa att webbmötesprogrammet Zoom var uppdaterat inför intervjun.
“Jag använder inte webbmötestjänster så ofta. Därför var jag tvungen att se till att allt var i sin ordning.”
Leila hade redan tidigare beställt hem en tolk till den här intervjun från Tolktjänsten för personer med funktionsnedsättning, där man valde en tolk som passade hennes profil. Leila känner sig tryggare när tolken står bredvid henne. Tolken är osynlig i Zoom-intervjun, och deltar endast som Leilas röst.
“Jag är helt teckenspråkig och dessutom synskadad. Mitt synfält är smalt. Det är viktigt att tolken är på exakt rätt avstånd. Tolken borde också gärna ha mörka kläder, så att händerna och tecknen urskiljer sig från bakgrunden.”
Leila gillar inte att använda distanstolkar. Förutom synsvårigheterna upplever hon att det är svårt att använda FPA:s distansservice.
“En situation som distansservicen skulle passa för, är kanske ett snabbt läkarbesök, där man annars inte hittar ett gemensamt språk med kundtjänsten. Vanligtvis när jag bokar tid ser jag till att tolken hinner komma med mig till mottagningen. Jag använder mig ofta av en närtolk”, säger Leila.
Hon tänker att distans- och virtuella tjänster är mer lämpliga för yngre och datatekniskt aktiva människor.
“Min teckenspråkiga man är så pass gammal att han inte använder distansservicen. Mina döttrar kan ta i bruk distansservicen och använder den också.”
Leila har varit döv sedan hon föddes. Hennes mamma fick röda hund under graviditeten, vilket ledde till att barnet blev dövt.
”Mina föräldrar lärde sig teckenspråk, så jag levde på sätt och vis en helt normal barndom, bara modersmålet var annorlunda än i samhället i allmänhet.”
Leila gick på en blindskola i Uleåborg och ville ta examen inom servicebranschen.
“Efter två års hushållsskola och närvårdarkurser fick jag arbeta som närvårdare och sedan som handledare för hörselskadade på Servicestiftelsen. I det arbetet ville man att jag skulle kunna teckenspråk och det var viktigt att jag själv var döv. Det var viktigt med tanke på identitetstillväxten hos de som handleddes. Jag arbetade på Servicestiftelsen i 40 år.”
”Språket är vår identitet, vi upplever inte att vi är hörselskadade.”
I vuxen ålder konstaterades Leila ha en sällsynt ärftlig sjukdom som påverkar hörseln och synen. Därför är även hennes döttrar döva.
“Hos oss talar hela familjen teckenspråk. Språket är vår identitet, vi upplever inte att vi är hörselskadade”, säger Leila.
FPA ordnar tolktjänster för personer med hörsel-, syn- och talnedsättning
- Tolkning kan ordnas som närtolkning eller distanstolkning.
- Närtolkning innebär att tolken är i samma utrymme som kunden. Distanstolkning innebär en tolkningssituation där kunden och tolken befinner sig på olika platser och tolkningen sker via en distansförbindelse.
- Distanstolkning lämpar sig för de flesta tolkningssituationer. Kunden kan själv prova om distanstolkning passar för hen och hens tolkningsbehov.
Så här beställer du distanstolkning:
- Om du vill att din tolkning ska genomföras som distanstolkning, meddela detta till Centret för tolktjänst för personer med funktionsnedsättning när du beställer tolken. Ange i din beställning vilken programvara du vill använda. En tolk från FPA:s avtalsleverantör kommer att förmedlas till beställningen.
- Om du inte är bekant med distanstolkning kan du beställa handledning i användningen av tolktjänsten från Centret för tolktjänst för personer med funktionsnedsättning.
- Korta distanstolkningsuppdrag via FPA:s distansservice
För korta tolkningar kan du också använda distansservicen vid Centret för tolktjänst för personer med funktionsnedsättning. Servicen fungerar utan tidsbokning. Läs mer om Centret för tolktjänsters