Gå till innehåll

Rörlighetsunderstödet hjälpte till att täcka utgifter som orsakades av flytten

Bli arbetslös i Helsingfors eller flytta flera hundra kilometer till en främmande ort för arbetets skull? Detta funderade mikrobiologen Suvi Suurnäkki över tillsammans med sin man för cirka fem år sedan. När familjen beslöt sig för det senare alternativet hjälpte rörlighetsunderstödet till att täcka utgifter som orsakades av flytten.
ARBETE & FÖRSÖRJNING | 19.5.2022
Lyssna på artikeln

När man flyttar från Helsingfors till Jyväskylä, där man aldrig varit och där man inte känner någon, kan tankarna kretsa kring många olika hotbilder.

Tänk om vardagen blir tråkig? Tänk om man inte lär känna någon på den nya orten? Kommer man att sakna den gamla hemstaden?

Och framför allt: tänk om arbetet som hela familjen flyttade för, är en besvikelse? Tänk om hela flytten ändå är ett stort misstag?

Allt detta har Suvi Suurnäkki funderat på. Före detta Helsingforsbo, numera lycklig Jyväskyläbo.

Fem år sedan packade Suvi, hennes man och deras tvååriga barn sitt pick och pack och flyttade hela sitt liv 275 kilometer norrut.

Gemensamt beslut att flytta för arbetets skull

Suvi blev färdig mikrobiolog vid Helsingfors universitet år 2011.

Under studietiden hade Suvi knappt tänkt på sina sysselsättningsutsikter. När det sedan blev dags att söka arbete när studierna var över, kom situationen lite som en överraskning för Suvi.

”Vid det tillfället kändes det som om jag kände fler arbetslösa än sysselsatta mikrobiologer”, berättar hon.

Så hon stannade på universitetet för att skriva en doktorsavhandling och doktorerade år 2015. Samma år föddes hennes första barn.

När arbetsavtalet på universitetet upphörde, började Suvi söka jobb. En enskild plats kunde ha närmare tvåhundra sökande, och bland dessa fanns alltid så kompetenta kandidater, att Suvis möjligheter inte var särskilt stora.

Ganska snabbt stod det klart för Suvi och hennes man att Suvis sysselsättning skulle vara ett gemensamt mål, för vilken familjen kunde flytta vart som helst inom Finland. Om det fanns ett arbete som motsvarade utbildningen, kunde Suvis man lägga sitt eget arbete åt sidan.

Suvi Suurnäkki sitter vid köksbordet och tittar på datorn.
Flytten till en främmande ort för arbetets skull var i efterhand den enda rätta lösningen, säger Suvi Suurnäkki. ”Om vi skulle börja ångra flytten, skulle vi alltid kunna flytta bort.”

Bostads­sökningen hade tydliga kriterier

När arbetssökningen hade pågått i nio månader, blev en intressant plats ledig på Jyväskylä universitet. Till ett projektarbete sökte man en forskardoktor som hade kunskap om luktämnen som kan samlas i fiskar. Händelsevis hade Suvi berört detta i sin doktorsavhandling.

Den första intervjuomgången hölls via Skype. Den andra intervjun ordandes i Jyväskylä två veckor senare. Mellan intervjuomgångarna hade projektets finansiering ändrats så att anställningen som ursprungligen gällde ett halvt år sannolikt skulle vara längre – så länge som 2,5 år.

När Suvi sedan erbjöds platsen, behövde hon inte fundera länge på saken.

”Jag hade två alternativ. Antingen tog jag emot jobbet eller så skulle jag fortsätta vara arbetslös.”

Suvis man meddelade sin arbetsgivare att han skulle vara vårdledig i ett helt år med sitt tvååriga barn. Framtiden var ännu osäker, men åtminstone för den tiden skulle familjen flytta till Mellersta Finland.

Så började de söka en hyresbostad.

”Vi sökte en bostad, som skulle ha nära till en familjepark och där det skulle vara nära till jobbet. Några andra önskemål hade vi inte, eftersom vi inte kände staden och tänkte att vardagen snurrar kring arbetsplatsen, lekplatsen och matbutiken.”

När de sedan fick ett erbjudande om en lämplig bostad, tog de emot den och började förbereda flytten.

Beslutet att flytta på grund av arbetet var den rätta lösningen för familjen.

”Att inleda den nya vardagen kändes i plånboken” – Rörlighetsunderstödet hjälpte med kostnaderna

Om man måste beskriva barnfamiljens flytt ett par hundra kilometer bort med ett ord, skulle det vara ”tufft”.

”Vi försökte hitta flyttfirmor, men avståndet gjorde att de var alldeles för dyra för oss. Vi flyttade i ett par omgångar med min pappas paketbil.”

När flyttlassen var transporterade, for Suvi och hennes man ännu till Helsingfors med personbil för att städa den gamla bostaden. När allt var klart, tog de in på ett hotell över natten. På morgonen returnerade de nycklarna och körde till Jyväskylä. Följande dag började Suvis arbete i Jyväskylä.

Utöver tid och logistiska arrangemang krävde den långa flytten även pengar. Direkta kostnader kom av såväl arbetsintervjuerna och bostadssökningen som flyttresorna mellan den gamla och den nya hemstaden. Att bosätta sig i det nya hemmet och inleda en ny vardag i Jyväskylä märktes också i plånboken.

För att täcka kostnaderna fick Suvi rörlighetsstöd från sin arbetslöshetskassa. Arbetsavtalet skrevs först för ett halvt år, och Suvi fick rörlighetsstöd för 60 kalenderdagar. Det gick lätt att ansöka om stöd i kassans e-tjänst.

”Rörlighetsunderstödet var ganska betydande, och det hjälpte rätt bra med kostnaderna som oundvikligen uppstod på grund av omlokaliseringen”, säger Suvi.

Det var slutligen lätt att känna sig hemma på den nya orten

Trots att beslutet att flytta hade varit enkelt, var det ändå inte lätt att flytta livet till en främmande ort.

”Vi hade aldrig ens besökt Jyväskylä före min intervju. Vi hade inga släktingar eller vänner här. Vi funderade om vi skulle ha något att göra i Jyväskylä, skulle vi sakna våra vänner, skulle jag trivas i mitt jobb och skulle min man trivas hemma med barnet.”

Genom en fingerknäppning förändrades även hela vardagen: en ny ort, ett nytt hem, en ny arbetsplats. Hela vardagen skulle omorganiseras. Var fanns närmaste bibliotek, vilken var den bästa vägen till matbutiken? Till en början var vardagen mycket utmattande för Suvi och hennes man, och de funderade om flytten trots allt varit förnuftig.

Livet började emellertid snabbt rulla på. Suvis arbete var intressant, och hennes man trivdes hemma med barnet. Snart började även Jyväskylä visa sig vara en sympatisk stad.

Suvi Suurnäkki promenerar utomhus.
Bostadssökning, köra flyttlass och obligatoriska inköp – det är dyrt att flytta till en annan ort. ”Rörlighetsunderstödet hjälpte rätt bra med kostnaderna som oundvikligen uppstod på grund av omlokaliseringen”, minns Suvi.

En liten stad har även sina fördelar i jämfört med Helsingfors, säger Suvi nu. I en liten stad är det nära till allt. Där arbetsresan tidigare tog en timme en väg med kollektivtrafiken, tog den nu tio minuter till fots. Plötsligt fanns det mycket mer tid till familjen.

Det blev också lättare att känna sig hemma när Suvi hittade vänner på jobbet och hennes man lärde känna andra föräldrar på familjeklubbar och musiklekis.

Ett halvt år efter flytten erbjöds Suvi förlängning på arbetsavtalet, och beslutet var snabbt fattat. Suvis man sade upp sig från sin arbetsplats i huvudstadsregionen och fortsatte vårdledigheten. När vårdledigheten var över fick han en arbetsplats i Jyväskylä.

I efterhand har beslutet att flytta varit den enda rätta lösningen för familjen enligt Suvi.

”Det var onödigt att oroa sig. Inga av våra skräckbilder har uppfyllts, och om vi hade börjat ångra flytten skulle vi ju ha kunnat flytta härifrån.”

Just nu är det emellertid bra i Jyväskylä.

Rörlighets­understödet uppmuntrar att flytta för arbetets skull

  • Rörlighetsunderstödet uppmuntrar arbetslösa arbetssökande att ta emot ett arbete utanför sitt eget pendlingsområde.
  • Ersätter kostnader som orsakats av flytten och/eller resorna.
  • Kan betalas till en person som har rätt till arbetslöshetsförmån och som
    • flyttar till en annan ort för arbetets skull eller
    • tar emot ett anställningsförhållande eller deltidsarbete som räcker minst två månader och som kräver en daglig arbetsresa tur och retur som tar minst tre timmar (heltidsarbete) eller två timmar (deltidsarbete).
  • Kan även betalas för utbildning som är kopplad till arbetet, om arbetsplatsen förutsätter utbildning.
  • Ansöks av den aktör som betalar arbetslöshetsunderstöd för arbetslöshetstiden – dvs. av FPA eller den egna arbetslöshetskassan.
  • Betalas för fem dagar i veckan och beroende på anställningsförhållandets längd för 30, 45 eller 60 kalenderdagar.
  • Beloppet är 34,50 euro per dag.
  • Om arbets- eller studieplatsen är över 200 kilometer bort, kan man få understödets förhöjningsdel på 4,91 euro per dag.
  • För familjens minderåriga barn kan man betala barnförhöjning. Dess belopp är samma som vid arbetslöshetsförmån, dvs.
    • 5,4 euro per dag för ett barn
    • sammanlagt 7,95 euro per dag för två barn
    • sammanlagt 10,25 euro per dag för tre eller fler barn.

Som expert jurist Antti Ristimäki, gruppen för arbetslöshetsskydd och bostadsbidrag, FPA

Text Anne Ventelä Bilder, video och redigering Jesse Liimatainen

  • Vad vill du läsa om?

    Föreslå idéer om artiklar till redaktionen för mittiallt.fi.