Hälsa 9 min

Sasa gick tre år i rehabiliterande psykoterapi som ersätts av FPA – ”Knutarna löstes upp”

Sasa har konstaterats lida av flera psykiska störningar, som hon gått i psykoterapi för med goda resultat. Det var viktigt att hitta rätt terapiform och terapeut, eftersom personkemin måste fungera för att förtroende skall uppstå.

Lyssna på artikeln
text Kati Ala-Ilomäki bilder Leena Ylä-Lyly 25.10.2019

Genom psykoterapi lärde sig Sasa Mattila att depressionsperioder inte innebär världens undergång.

”Lyckligtvis hade jag så mycket förstånd kvar att jag klarade av att ringa efter hjälp”, berättar Sasa Salmela, 37, när hon tänker tillbaka till vad som hände för flera år sedan.

Sasa hade på webben blivit bekant med en man som visade sig vara en brottsling, eventuellt dessutom en psykotisk sådan. Mannen hyste in sig hos Sasa och vägrade lämna huset. Sasa var tre dagar fängslad i sitt hem med mannen men lyckades tack och lov skicka ett meddelande till en vän och förklara situationen. Vännen ringde polisen, som kom och hämtade mannen.

Bara några dagar innan det här hände hade Sasa varit på ett uppföljningsbesök på psykiatriska polikliniken. Hon hade berättat för läkaren att läget var under kontroll.

Nu kände hon sig så skör att hon trodde hon skulle falla i bitar vilken minut som helst. Hon tog tag i telefonen och ringde psykiatriska polikliniken.

Flera år av psykiska problem före kollapsen

Sasa hade tur: hon fick plats på Kellokoski psykiatriska sjukhus med ett enda telefonsamtal. Sasa stannade exakt tre månader på Kellokoski sjukhus. Under den första månaden skickade mannen som polisen hämtat från Sasas hem dagligen meddelanden till henne. Han berättade bland annat att han hade gömt droger i Sasas toalettstol och på hennes balkong.

”Det tog tid innan jag kunde låta bli att svara på hans meddelanden”, säger Sasa.

Förhållandet till mannen var inte orsaken till att Sasa kollapsade, men det kan ha varit droppen som fick bägaren att rinna över.

Sasa hade redan många år haft symptom som tydde på psykiska problem: sömnstörningar, ätstörningar, depression, överspändhet, ångest och instabila förhållanden.

Redan på lågstadiet hände det ibland att Sasa vakade en hel natt och lärde sig att dölja detta för föräldrarna. I skolan kände sig Sasa lite utanför och mobbad, men hon hade nog kompisar också. På högstadiet ingick hon i ett tajt gäng av fem flickor. Det var till hjälp de gånger då hennes eget sinneslandskap kändes som en bergochdalbana.

I yrkesskolan gick Sasa ner i vikt så mycket att hon till sist började svimma. Orsaken till att hon magrade var inte att hon hade en förvrängd kroppsbild. Hon upplevde bara att hon inte kunde äta, framför allt inte i närheten av andra människor.

Sasa Mattila.
Sasa studerade i unga år till skräddare och barnskötare men måste avbryta sina studier på grund av sjukdom.

Diagnosen preciserades under en sjukhusvistelse – det var trots allt inte depression hon led av

Sasa hade redan flera år ätit SSRI-preparat, och även på Kellokoski sjukhus behandlades hon först som en depressionspatient. Ungefär en månad efter att behandlingen inletts konstaterade man dock att det nog inte var fråga om depression. Hon fick en ny diagnos: ångeststörning, bipolärt syndrom och posttraumatisk stressreaktion.

Psykiska störningar går ofta hand i hand. Av alla som diagnostiserats med bipolärt syndrom lider t.ex. var tionde också av ätstörningar och nästan hälften av ångeststörning. Ofta har de som lider av psykiska störningar också olika somatiska problem, allt från huvudvärk till sömnapné och tarmsjukdomar. Det är ytterst viktigt med tanke på vården att man formar en helhetsbild av klientens situation.

Sasa minns sina månader på Kellokoski som en fantastiskt fin tid. Klienterna på sjukhuset hade samma humor.

”Många gånger skrattade vi så vi fick ont i magen. Vi var ett gäng som trivdes bra tillsammans”, berättar Sasa.

Läs också: Psykoterapin bar frukt – ”Nu är jag som en ny människa”

En psykolog hjälpte Sasa att ansöka om rehabiliterande psykoterapi via FPA

På Kellokoski träffade Sasa regelbundet en psykolog. När sjukhusperioden tog slut skrev psykologen en färdig ansökan om rehabiliterande psykoterapi som stöds av FPA för Sasa.

Psykologen ansåg att Sasa skulle ha nytta av kognitiv-analytisk psykoterapi. Målet med denna form av psykoterapi är att lindra patientens psykiska symptom och problem genom att förbättra hans eller hennes självförståelse och utveckla nya, mer flexibla handlingssätt. Kognitiv-analytisk psykoterapi kan ges som en kortvarig behandling med fokus på ett specifikt problem eller som en längre behandling.

”Innan terapin sätts in är det bra om klienten får höra en professionell åsikt om vilken terapiform som passar för just honom eller henne”, säger Sasa.

Det finns många terapiinriktningar, och för mannen på gatan kan termerna låta som rena hebreiskan. Det väsentliga i alla terapiformer är vad klienten uttrycker och på vilket sätt. Därför är det viktigt att klienten litar på sin terapeut. Terapiformerna skiljer sig från varandra på så sätt att terapeuten använder olika tekniker för att gestalta kundens uttryck och uppmuntra till nya handlings- och tankemodeller. För att behandlingen ska lyckas är det viktigt att man hittar rätt terapiform. Fel typ av psykoterapi kan i värsta fall till och med vara till skada.

Sasa Mattila rannalla.
Psykoterapin erbjuder redskap som hjälper dig att förändra din tankevärld och ditt beteende. ”Det verkliga arbetet börjar utanför sessionerna”, säger Sasa.

Knutarna började lösas upp när Sasa hittade en lämplig terapeut

Före terapin började flyttade Sasa till Helsingfors. Med sig hade hon en bunt papper med listor på terapeuter som är godkända av FPA. Sasa googlade fram information om potentiella terapeuter som erbjöd kognitiv-analytisk psykoterapi, gjorde upp en excel-tabell över uppgifterna och bokade in en träff med ett par av dem.

Slutligen hittade hon en lämplig terapeut, en kvinna som hon därefter gick i terapi hos en gång i veckan i tre år. FPA hade beviljat stöd för två träffar i veckan, men Sasas pengar räckte bara till en träff. Hon betalade själv månatligen en räkning på 300 euro för terapisessionerna. FPA ersätter cirka hälften eller en tredjedel av kostnaderna för rehabiliterande psykoterapi, beroende på terapeutens taxa.

Under den första sessionen frågade terapeuten mig vilket mitt främsta problem är. Jag sa att jag inte hade aning. Att jag var ett enda knippe av knutar.

Psykoterapi är en otroligt viktig behandlingsform för många som kämpar med psykiska störningar. Så var fallet även med Sasa.

”Under den första sessionen frågade terapeuten mig vilket mitt främsta problem är. Jag sa att jag inte hade aning. Att jag var ett enda knippe av knutar. Med terapeutens hjälp började knutarna sedan lösas upp, en efter en.”

Tre år av psykoterapi hjälpte Sasa att få grepp om vardagen

Sasa gick igenom hela sin livscykel med terapeuten. Den här arbetsmodellen lämpade sig väl för Sasa, som är en analytisk person. Det är dock en arbetsmodell som kräver mycket av klienten.

”Det är nog tungt. Jag gick igenom hela mitt liv med terapeuten. Men det verkliga arbetet börjar ju faktiskt utanför sessionerna”, berättar Sasa.

Under terapin kommer smärtsamma saker upp till ytan och nya perspektiv på händelser som skett tidigare i livet formas, men klienten måste själv göra grovjobbet med sin egen tankevärld och sitt beteende. Terapeuten kan erbjuda sitt stöd, men klienten gör jobbet själv.

Sasa Mattila.
Terapeuten påminde ofta Sasa om hennes framgångar. Det kändes bra.

Psykoterapi går ut på mycket mer än att bara tala om det förflutna.

”Vi tränade mycket konkreta saker. Jag fick till exempel lära mig att gå på gatan utan att samtidigt röka en cigarett, och jag vågade t.o.m. gå till ett klubbhus”, berättar Sasa.

Klubbhusen är rehabiliterande gemenskaper som utgörs av rehabiliteringsklienter och personal inom mentalvården. Det finns 23 klubbhus runt om i Finland.

FPA stöder psykoterapi i tre år, då psykoterapin fortgår utan avbrott. När treårsgränsen närmade sig för Sasas del bearbetade hon med terapeuten tanken på att sessionerna kommer att upphöra. Då blev klubbhuset en mycket viktig plats för Sasa. Nu går hon dit nästan varje dag.

”Alla behöver vi en plats dit vi kan gå regelbundet, på samma sätt som friska människor tar sig till jobbet varje dag. I dagens läge är jag en av de bärande krafterna i den gemenskapen, och jag försöker efter bästa förmåga hjälpa andra”, säger hon.

Infografiken öppnar sig med en klickning på en ny flik, där den kan förstoras.

 

 

* Läs mer om de riktlinjer för God medicinsk praxis som gäller för olika sjukdomar.

 Infografik om hur man ansöker om rehabiliterande psykoterapi Grafiken öppnar sig på en ny flik genom en klickning.

* Läs mer om de riktlinjer för God medicinsk praxis som gäller för olika sjukdomar.

Rehabiliterande psykoterapi via FPA

  • Du kan få FPA-ersättning för rehabiliterande psykoterapi om du är 16–67 år gammal och riskerar att förlora arbets- eller studieförmågan på grund av en psykisk störning. Ett villkor är att du redan har fått lämplig behandling i minst tre månader efter att den psykiska störningen har konstaterats och att man utifrån en psykiaters utlåtande kan bedöma att rehabiliterande psykoterapi behövs för att stödja eller förbättra din arbets- eller studieförmåga.
  • Ett utlåtande av en psykiater ska bifogas ansökan.
  • Klienten väljer terapeuten själv. Du kan söka en lämplig terapeut på FPA:s webbplats via tjänsten för sökning av serviceproducenter.
  • FPA beviljar stöd för ett år åt gången i högst tre år utan avbrott.
  • Psykoterapi ersätts högst 80 gånger under ett år och högst 200 gånger under tre år.
  • FPA kan på särskilda grunder ersätta en ny terapiperiod, om det har gått minst fem

år sedan föregående period upphörde.

  • FPA ersätter för varje terapibesök ett visst maximibelopp enligt statsrådets förordning. Den överstigande delen av kostnaden betalas av kunden, och den varierar beroende på terapeutens taxa.
  • FPA ersätter:
    • för individuell terapi 57,60 euro/timme
    • för gruppterapi 42,05 euro/timme
    • för familje- och parterapi 63,91 euro/timme
    • för familje- och parterapi 95,87 euro/1,5 timme
  • Innan terapin inleds bör du först diskutera med någon på vårdenheten om vilken terapiinriktning som är lämplig för dig. Det lönar sig att i början göra upp ett skriftligt terapiavtal med terapeuten. Avtalet ska redogöra för alla förfaranden i anslutning till genomförandet av terapin, t.ex. besöksintervall, faktureringspraxis, semestrar, eventuella avbokningar av terapibesök samt ersättningar av dessa.