Aktiv jobbsökning är nödvändigt

Förutom att titta på landskapet följer dotterns hund Melo genom fönstret när skatorna försöker komma åt mesarnas talgboll. Tuula Ruikkala, som precis har kommit hem från Matmässan, skämmer bort hunden med favoritgodiset, äppelbitar.

Tuula har gott om tid att till exempel hålla hunden sällskap och besöka evenemang, eftersom hon fick ett meddelande om uppsägning under samarbetsförhandlingar våren 2025. Hon hade 50 år i arbetslivet bakom sig.

“Det var tacken för 15 år av hårt arbete och för att ha drivit två restauranger i denna organisations tjänst. Jag skulle gärna ha fortsatt att arbeta.”

Uppsägningen var en stor besvikelse

Tuulas intresse för matlagning väcktes redan som ung, så det var tilltalande att också hitta en levnadsbana inom branschen. Till sin utbildning är hon arbetsledare i storhushåll, hon har gått utbildning även bland annat inom kundservice. Branschens och den egna mångsidigheten har varit en tillgång.

“Under min karriär har jag skött många restauranger och olika evenemang samt varit involverad i matlagning, varubeställning, kassaavräkning och rapportering. Jag har alltid gillat mitt jobb. Jag är en social människa, så det har varit trevligt att småprata med kunderna.”

Personalen har varit viktig för Tuula: hon har kunnat tacka för ett väl utfört arbete och lyssna på vad var och en har haft på hjärtat. I samband med uppsägningen hade Tuula önskat att hon också hade fått något slags tack för sitt arbete.

“Det gick inte som på Strömsö. Jag kände mig besviken. Jag undrade om det här är slutet på min yrkesfärdighet. Jag har alltid skött mitt jobb klanderfritt, men det kändes som om det inte var uppskattat. Kollegorna var också förvånade, vi hade ett så bra team på båda restaurangerna.”

Tuula hade velat fortsätta arbeta tills restaurangens avtal upphör om tre år. Eller ens till nästa vår, då hon hade haft möjlighet att gå i pension.

Blev bekant med sysselsättning­­stjänsterna och började ansöka

Tuula var den äldsta som sades upp vid omställningsförhandlingarna. Innan förhandlingarna avslutades skulle alla söka till sin egen arbetsplats igen. De andra parterna informerades om resultatet flera veckor innan Tuula, vilket fortfarande förvånar henne.

“Oförståeligt trams. Jag hade skyldighet att vara i arbete i fyra månader, och under den tiden var jag först sjukskriven och sedan på semester. På företagshälsovården förstod man situationen helt. Jag var på jobbet en dag när jag lämnade tillbaka min bärbara dator och arbetstelefon. Jag fick lön fram till september, varefter jag väntade en månad på att semesterpenningen för år 2026 skulle betalas ut.

Tuula kontaktade sysselsättning­stjänsterna genast under våren.

“Jag var helt borta och tjänstemannen kommenterade också att det verkar vara första gången jag är där. Min tidigare arbetsplats har återanställningsskyldighet fram till mars, men dit går jag aldrig mer. Jag har gjort min första ansökan om inkomstrelaterad dagpenning, men jag börjar få pengar först senare. Men jag har redan tittat på olika arbetskraftsutbildningar.”

Enligt Tuula skulle hon också kunna göra annat än att jobba inom restaurangbranschen, som hon redan har ansökt till. Kundservice intresserar och det har hon kompetens för. Dessutom har Tuula en grundexamen inom företagsekonomi och erfarenhet av kassaarbete, så hon överväger också att söka sig till handelsbranschen. Tuula har också en närvårdarexamen på fickan, men vårdbranschen känns för tung.

”Något måste jag ändå göra – arbetet är ett andningshål.”

Skärpningen av arbetslöshets­­förmånen är orimlig

Karenserna för arbetslöshetsförmånerna skärps 1.3.2026. Tuula har också försökt sätta sig in i dem förväg.

“Man måste riktigt söka efter informationen och det är svårt att förstå vad allt betyder. Särskilt när man inte själv är i den situationen ännu.”

I varje fall verkar det enligt Tuula orimligt att arbetslösa genast riskerar en veckas karens om de inte söker arbete eller deltar i sysselsättningstjänsternas åtgärder. Om försummelsen upprepas får man arbetslöshetsförmån först efter sex veckor. Under den tiden måste skyldigheten att vara i arbete uppfyllas på ett eller annat sätt.

“Det verkar konstigt. Skärpning är precis vad det är, även om man inte kan rå för att man är arbetslös. Oberoende måste man själv vara allt mer aktiv.”

Det är också svårt att söka jobb när det inte finns några. Tuula undrar också vart alla jobb har försvunnit. Även inom restaurangbranschen var det tidigare alltid säkert att man fick en arbetsplats.

“Det känns onödigt att man som arbetslös måste söka flera arbetsplatser per månad. Det känns inte bra när det finns hundratals sökande. Då skiljer man sig inte från mängden.”

Allmänt stöd låter utopiskt

Våren 2026 kommer ett nytt allmänt stöd till Finland, vars syfte är att förenkla socialförsäkringen.

“Jag tycker att det låter utopiskt att allt samlas i ett paket. Hur vet man då vilket stöd man kan ansöka om? Regeringens stödförändring låter inte heller riktigt klok.”

Tuula medger att det är lättare att ta ställning till de åtgärder som regeringen planerar om de berör henne. Tuula har bekantat sig med FPA:s förmåner, men makens inkomster påverkar på pass att hon inte kan få till exempel bostadsbidrag .

“Allt är fortfarande så pass nytt att jag måste undersöka alla möjliga saker. Man kan ansöka om stöd även i efterhand om ärendet blir aktuellt. Oberoende behövs mer information.”

Kraft från människor och motion

Trots att Tuula inte längre har någon arbetsgemenskap jobbar hon frivilligt på Kampens servicecentral.

“För mig är det som lindringsvård. Jag gillar att prata med äldre människor. Som volontär åker jag också hem till ett par för att prata. Dessutom besöker jag ofta min 92-åriga mamma i Idensalmi.”

Hobbyerna erbjuder tidsfördriv. Ett gäng tidigare fotbollsdamer grundade en resegrupp.

“Vi är 12 damer och varje år gör vi en utlandsresa. Många länder har blivit bekanta. Vi hittar också på andra saker: under de senaste baskettävlingarna följde vi Finlands matcher medan vi åt på restaurang. Målet är att njuta av livet.”

Tuula håller sig vid god kondition med gym, yoga och badminton. Det finns även ett utomhusgym i närheten. Tuula kopplar av genom att vinterbada eller doppa sig i simhallens kallvattenbassäng direkt från bastun på vintern.

“Maken arbetar fortfarande, men vid något tillfälle kan det bli ont om pengar. Som tur är får jag partiell förtida ålderspension. Det grämer mig att jag hann skaffa en bil precis innan jag blev uppsagd. Det underlättar att jag lagar mat och som glutenintolerant även bakar själv. Och det finns bär i skogen. Livet går vidare, nu bara på ett annat sätt.”

Läs mer på fpa.fi:

Arbetslöshet Allmänt stöd