Gå till innehåll

Rehabilitering som en del av var­dagen – terapeutens råd i bruk även hemma 

Hälsa | 21.2.2023
När vardagen är utmanande kan man ha hjälp av ergoterapi som beviljas av FPA. Ju mer terapin blir en del av klientens vardag, ju större nytta har man av den.
Lyssna på artikeln

Förlorad dygnsrytm, utmaningar med orken eller svårigheter att hantera vardagen. Exempelvis sådana situationer kan man få hjälp med i ergoterapi. 

”Ergoterapi är rehabilitering, som hjälper klienten att hitta sätt att klara sig så självständigt som möjligt i sitt dagliga liv”, säger ergoterapeut Elsa Wahlman vid Coronaria. 

Man kan till exempel öva på att leka, upprätthålla dagliga rutiner, sociala färdigheter eller reglering av känslor och energinivån. Som stöd för färdigheter och förmågor kan man ta i bruk hjälpmedel i vardagen samt öva på tillvägagångssätt för utmanande situationer.

I sitt arbete möter Wahlman vuxna och barn, som har beviljats FPA:s individuella terapi. Hon träffar klienter vanligtvis hemma hos dem, men ibland även på mottagningen eller till exempel en boendeenhet, i daghemmet eller skolan. 

”Det lönar sig att söka sig till rehabilitering med låg tröskel om man upplever att det dagliga livet är utmanande och att de egna metoderna inte räcker. Då kan det vara svårt eller omöjligt att ta hand om sådant som är nödvändigt för att klara av vardagen”, säger Wahlman.

Det kan till exempel vara fråga om svårigheter med koncentrationen eller med att umgås med kompisarna, eller med regleringen av känslor eller energinivån. Någon kan däremot ha svårt att följa instruktioner och regler i skolan.

Framåt tillsammans – konkreta mål engagerar 

Under den första träffen diskuterar klienten och terapeuten nuläget och hur vardagen flyter. Då kommer man vanligtvis även överens om hur ofta och hurudana träffarna ska vara i fortsättningen.

Utgående från träffarna gör Wahlman upp personliga rehabiliteringsmål för klienten. Om rehabiliteringen pågår till exempel under ett år och man träffas varje vecka, kan målen även justeras längs vägen.

”Det är emellertid bäst att fokusera på vissa problem åt gången.”

Wahlman berättar att hon ofta frågar klienten vad hen vill ha hjälp med i sitt dagliga liv. Om en vuxen person vill ha stöd till exempel för en mer självständig vardag, kan hon till exempel åka med klienten till matbutiken för att hen ska lära sig hur det går till. 

Besök i butiken kan försvåras av bland annat butikens ljud, lukter, visuella impulser, känselförnimmelser eller folkmängd. Ibland kan det vara svårt att planera inköpen och matförsörjningen.

”Vi kan fundera tillsammans med klienten, när det är lugnt att gå till butiken, om det känns naturligare att använda självbetjäningskassan eller så går vi igenom olika betalningsmöjligheter och övar på hanteringen av pengar.”

För en del kan butiksresan underlättas av till exempel hörlurar och av att lyssna på musik man gillar.

”Jag rekommenderar vanligtvis att man planerar butiksbesöket så att man inte går till butiken då man är hungrig. När man är hungrig blir det svårare att fatta beslut, stressen ökar och impulsköpen blir fler.”

Ordning på dygnsrytmen

Ergoterapin ger bäst resultat när ett förtroende skapas mellan terapeuten och klienten, och terapeuten lär känna klientens vardag.

Wahlman berättar att när målet för rehabiliteringen är tillräckligt konkret, är det enklare för klienten att förbinda sig till det. Under rehabiliteringen kan man ibland göra upp en dygnsrytm till exempel på ett papper, där man skriver ner såväl sovtid som morgonmål. 

”Dygnsrytmen ökar dagens förutsägbarhet och samtidigt blir det enklare att stämma träffar och planera den egna vardagen. Detta ökar känslan av kontroll över vardagen, och klienten kan bättre påverka dagarnas innehåll.”

Dygnsrytmens punktlighet fastställs alltid specifikt för klienten.

Motionens många fördelar

Om klienten har som mål att motionera varje dag, kan Wahlman och klienten tillsammans bekanta sig med lämpliga promenadsträckor. Tillsammans kan man också söka och prova på olika former av motion som verkar intressanta.

”Det finns många orsaker till att det kan vara svårt att lämna hemmet. Klienten kan vara nervös inför nya platser och människor och det kan kännas alltför invecklat att gå till en ny plats. Klienten kan också ha svårigheter med att ta itu med saker och ting.”

”Att gå och motionera gynnar hälsan på alla sätt.”

Situationen kan underlättas av att man spjälkar upp helheten i delar: först kollar man vädret, planerar kläderna, tar fram ytterkläderna, klär dem på sig och drar på sig skorna. 

”Det är intressant och ofta överraskande att lära känna näromgivningen. Att gå och motionera gynnar hälsan på alla sätt.”

Man kan gå på dagliga promenader för att till exempel reglera energinivån. En morgonpromenad kan pigga upp och en kvällspromenad i skymningen tröttar däremot ut. Motionen kan även kopplas till aktiviteter man själv tycker om, till exempel att fotografera, lyssna på en ljudbok eller musik, utomhuskonst eller vardagliga sysslor, såsom att gå till butiken.

En mamma och ett barn i en lekpark. Mamman drar upp dragkedjan på barnets halare.
I barnfamiljer kan dagliga förflyttningar vara utmanande. Ibland kan bildkort vara till hjälp för att uttrycka situationen för ett barn.

Barn som klient – Hela familjen deltar

Om klienten är ett barn, är det viktigt att förbinda hela familjen till rehabiliteringen.

”När hela familjen stödjer rehabiliteringen, upplever barnet den som betydelsefull och viktig. Då ökar barnets motivation att utföra övningarna och det är mer sannolikt att rehabiliteringsmålen uppfylls.”

I barnfamiljer kan bland annat mattider, kvällsaktiviteter och förflyttningar från en plats till en annan vara utmanande. Barnet kan vägra att klä på sig kläderna eller ytterkläderna, det kan vara svårt att äta och att koncentrera sig på att äta eller så kan läggdags vara kämpigt för både barnen och föräldrarna.

Ergoterapeuten försöker hjälpa familjerna på ett så konkret sätt som möjligt.

”Om jag märker att barnet har hjälp av bildkort, kan jag föreslå och handleda föräldrarna att använda dem hemma för att illustrera kvällssysslorna eller i vilken ordningsföljd man tar på sig kläderna.”

”Det är viktigt att vi delar information och erfarenheter med de vuxna som är tillsammans med barnet.”

Wahlman betonar betydelsen av samverkan inte enbart med föräldrarna utan även med skolan eller daghemmet. 

”Om jag går till daghemmet för att träffa barnet, kan jag iaktta barnet medan det äter eller leker en stund, så att jag ser hur barnet agerar i olika situationer.”

Ergoterapeuten kan fästa uppmärksamhet vid hur barnet beter sig till exempel när det är dags att gå utomhus eller gå från en aktivitet till en annan. 

”Det är viktigt att vi delar information och erfarenheter med de vuxna som är tillsammans med barnet. Daghemmet kan ha någon fungerande metod för ett visst dagligt dilemma som jag inte har kommit på eller tvärtom.”

Enligt Wahlman tar daghemmen gärna emot idéer och tillsammans är det möjligt att planera metoder för att handleda barnet, såsom användningen av bilder i barnets daghemsmiljö och grupp.

”På daghemmet övar man mycket på samma saker som i terapin och när vi använder samma metoder när vi övar färdigheter och förmågor, så tar barnet snabbare till sig färdigheten.”

Enligt Wahlman är det viktigt att tillämpa fungerande metoder som är bekanta för barnet i barnets hela omgivning speciellt när man tillsammans med små barn övar metoder för att reglera känslorna och lugna ner sig.

”På så vis lär sig barnet bekanta sätt för att hantera skrämmande och oförutsebara situationer. Detta ger samtidigt trygghet och barnet kan till exempel lugna ner sig snabbare.”

Fungerande rehabilitering belastar inte

Den erfarna ergoterapeuten säger att rehabiliteringen kan ge klienten eller familjen uppgifter. En uppgift kan till exempel bestå av att försöka få morgonsysslorna att lyckas med bildkort eller öva korta stunder på att vänta på sin egen tur. 

Rehabiliteringen får emellertid inte kännas för belastande. Syftet är att ge verktyg för att klara av vardagen, inte att få rehabiliteringen att kännas som en prestation.

”Det är viktigt att klienten vågar vara sig själv, och att eventuella övningar eller uppgifter inte känns övermäktiga.”

Den bästa responsen under rehabiliteringen är när klienten upplever att hen har hjälp av den. När till exempel barnets kvällssysslor löper smidigare eller hen orkar vänta på sin tur eller när en vuxen känner att kontrollen över vardagen är bättre och att en sak som tidigare kändes svår redan flyter bättre.

Tips till familjer vars barn får terapi

  • Fundera på förhand vilka saker ditt barn är bra på och hurudana saker hen är intresserad av.
  • Tänk på familjens vardag och fundera i vilken daglig miljö man skulle ha mest nytta av terapin (daghemmet, skolan, hemmet, mottagningen), terapin behöver inte genomföras i enbart en av dessa.
  • Även om terapin är rolig kan barnet vara trött efter besöken. Ge alltså barnet tillräckligt med tid för vila efter besöket.
  • Fundera över hurudana vardagliga situationer du önskar att få hjälp för och vilka saker som däremot fungerar väl.
  • Våga ställa frågor och berätta. Familjen är expert på barnets vardag.

Tips för en vuxen rehabiliteringsklient

  • Delta med öppet sinne.
  • Fundera på förhand vad det är i ditt dagliga liv som du önskar stöd och rehabilitering för.
  • Var redo att samarbeta.
  • Var redo att göra förändringar i ditt tankesätt och agerande.
  • Förbind dig till tillsammans överenskomna saker.
  • Var dig själv.

Tips för experten

  • Bygg upp ett fungerande samspel med klienten.
  • Om din klient är ett barn, samarbeta med hela familjen och beakta till exempel skolans eller daghemmets förståelse av situationen.
  • Använd modigt olika vardagliga miljöer.
  • Samarbeta med eventuella andra terapeuter ifall klienten godkänner det. Experternas gemensamma riktlinjer och parallella mål kan effektivera rehabiliteringen.
  • Fundera på lösningar och förslag så att klientens vardag ska fungera.

Text Tiina Laaninen Bilder FPA 

  • Vad vill du läsa om?

    Föreslå idéer om artiklar till redaktionen för mittiallt.fi.