Klockan väcker inte längre vid halv sex. Sirpa Leponiemi från Tammerfors njuter av att kunna vakna sävligt i sin egen takt och läsa Aamulehti i lugn och ro. Under arbetsåren var detta inte möjligt.
“Jag arbetade som laboratorieskötare i över 40 år och mina arbetsdagar började vanligtvis vid sju. Det innebar att jag inte satt uppe till sent på kvällarna, utan jag gick och lade mig tidigt”, säger Sirpa.
”Å andra sidan var jag ofta så trött efter en hektisk arbetsdag, särskilt under de sista arbetsåren, att jag knappt hade energi över för till exempel fritidsintressen.”
Den stora livsförändringen ingav en känsla av lättnad
Att gå i pension är alltid en stor livsförändring som kan väcka många olika känslor. Sirpa beskriver att hon inte kände så mycket vemod, utan lättnad. På Sirpas arbetsplats vid Studenternas hälsovårdsstiftelse hade verksamheten nämligen förändrats, och Sirpa övergick som gammal arbetstagare till anställd hos ett privat företag.
”Det var fint att som äldre få lära sig nytt, men å andra sidan blev arbetet mer hektiskt och mångsidigheten, som jag tidigare hade uppskattat i mitt arbete, minskade.”
En sak funderade Sirpa på i förväg. Hon hade många goda erfarenheter av företagshälsovården, men när hon gick i pension skulle hon bli tvungen att avstå från dess tjänster.
“Jag funderar över hur den offentliga hälso- och sjukvården fungerade. Jag hade hört många olika erfarenheter av bekanta.”
Sirpa berättar att hon för säkerhets skull bad företagshälsovården om en remiss till grundläggande blodprover innan hon gick i pension.
”Jag hade inga särskilda besvär, men jag ville känna mig lugnare.”
God offentlig vård
När Sirpa hade varit pensionerad i drygt ett år ringde hon till den offentliga hälso- och sjukvården för att boka tid för kontroll av sin blodtryckssjukdom.
”Jag blev förvånad över att jag fick en icke-brådskande tid redan om två veckor.”
Ännu mer förvånades hon över att läkaren i slutet av besöket påminde henne om att hon bör gå på blodtryckskontroll regelbundet en gång om året.
”Och jag som drog ut på tidsbokningen lite mer, eftersom jag tänkte att det ändå inte är lätt att få en tid och att jag inte har några akuta besvär.”
Sirpa har också en positiv upplevelse av att hon en gång i tiden besökte polikliniken för hudsjukdomar på Tammerfors universitetssjukhus tillsammans med sin nu avlidne pappa.
”Min pappa funderade på förhand om man skulle ta ordentligt hand om en person i hans ålder, över 90 år, men man fördjupade sig noggrant och väl i hans ärende.”
När handen inte ens går att lyfta
I arbetslivet vande Sirpa sig vid att sköta sina ärenden med en bekant företagsläkare och att hon inte behövde förklara sina ärenden från början vid varje besök. Hon säger att det numera är något hon ibland saknar, men konstaterar att mycket beror på hurudan läkare man träffar.
“Också inom företagshälsovården har jag en gång besökt en annan läkare än den jag vanligtvis besöker, när jag under semestern skadade ryggen när jag lyfte bryggan vid sommarstugan. Jag blev inte bemött, men lyckligtvis läkte ryggen till slut av sig själv.”
En liknande erfarenhet har hon också från den offentliga sidan, även om minnet är från fysioterapi.
“Jag är handarbetsmänniska och har nästan alltid strumpstickor i händerna. Det var säkert orsaken till att jag fick ont i ena handen och inte kunde lyfta den ordentligt.”
Som en handlingens kvinna tog Sirpa telefonen och ringde sin egen hälsostation. Istället för en läkare fick hon träffa en fysioterapeut.
“Lite fördomsfull gick jag till mottagningen. Min besvikelse var stor när jag bara fick hem ett papper med rehabiliterande rörelser, men man gick inte igenom dem alls.”
Att gå i pension var en lättnad för Sirpa.
Som pensionerad har hon åter tid att ägna sig åt sina favoritsysselsättningar och börja med nya.
Förmånlig och effektiv vård
När hon läste pappret hemma tyckte Sirpa att det kändes som om hon inte visste hur hon skulle göra alla rörelser. I närheten av hennes hem låg även en annan hälsostation. Sirpa bestämde sig för att ringa dit och fick en avbokningstid ett par dagar senare.
“Jag togs emot av en underbar fysioterapeut. Fysioterapeuten visade mig rörelser som passade mig, och vi gick igenom dem i detalj.”
Sirpa besökte fysioterapeuten flera gånger – till slut blev handen så bra att Sirpa även fick ett gymprogram.
“Ett besök kostade drygt tio euro och jag fick alltid mycket sakkunnig handledning av samma yrkesperson. Medan den första fysioterapeuten undergrävde mitt förtroende för den offentliga hälso- och sjukvården, återställde den senare det.”
Tack vare en lagändring som trädde i kraft den 1 maj 2025 kan FPA ersätta fyra fysioterapibesök under ett kalenderår. Man kan söka sig till fysioterapi utan remiss från läkare.
Man måste ta hand om sig själv
En av fördelarna med att gå i pension är att man har mycket ledig tid. Det innebär att man kan titta på tv så länge man vill på kvällen, att man har tid att göra saker i lugn och ro på sommarstugan – och att det finns tid och energi för fritidsintressen.
“I den här åldern måste man ta hand om sig själv. Under de sista arbetsåren orkade jag inte gå till exempel på gymnastik på kvällen, men nu är situationen annorlunda. Jag gillar till exempel att promenera och ibland cyklar eller åker jag skidor i min egen takt.”
Sirpa berättar att grannen övertalade henne att gå med i Ryggförbundets gymnastikgrupp.
“Jag hade tidigare en del ryggsmärtor, särskilt på morgonen. Sedan jag började på gymnastiken har jag inte haft några symtom.”
Valfrihetsförsök intresserar
Sirpa är medveten om regeringens planerade valfrihetsförsök, som från och med september skulle göra det möjligt för personer som fyllt 65 år att besöka en privat allmänläkare för beloppet av klientavgiften inom den offentliga primärvården. Åtminstone vid icke-brådskande besvär ser hon inget behov av det, eftersom hon känner att hon har fått högklassig vård inom den offentliga hälso- och sjukvården. På allmän nivå ser hon emellertid valfriheten som en positiv sak.
”Kanske skulle jag i en akut situation kunna gå till en privat allmänläkare, om jag skulle bli tvungen att vänta länge på att få besöka en läkare på den offentliga sidan.”
Mest betänksam är Sirpa över den offentliga hälso- och sjukvårdens tandläkartjänster, och hon säger att om valfrihetsförsöket skulle utvidgas till exempel till munvård, skulle hon gärna boka en tid hos en tandläkare.
“Jag gick till tandläkaren för en tid sedan. Allt gick bra. Jag hänvisades till en munhygienist för borttagning av tandsten, men det har antecknats att min nästa tandläkartid är om fyra år. Det känns förvirrande.”
Fritidsintressen håller modet uppe
Sirpa är mycket förtjust i att resa. Kylskåpet hemma pryds av en stor samling magneter som hon och hennes man har tagit med sig hem från utlandet.
“Under arbetsåren reste vi huvudsakligen bara under semestern. Det är fantastiskt att vi idag kan resa utomlands när vi själva vill. Vår nästa resa är i höst till Kroatien och Montenegro.”
Sirpa berättar att hon under sina arbetsår bekantade sig med företagshälsovårdens chattjänst när hon behövde ett läkarintyg på grund av att hon insjuknat i corona för att få ersättning från reseförsäkringen för en inställd resa.
“Numera används chattjänsterna också inom den offentliga vården. Det tycker jag är väldigt praktiskt.”
Valfrihetsförsök för personer som fyllt 65 år
- I försöket som eventuellt inleds i början av september skulle personer som fyllt 65 år med FPA-ersättning få besöka en privat allmänläkare för beloppet av klientavgiften inom den offentliga primärvården.
- Under försöket skulle man kunna få ersättning för de vanligaste undersökningarna som föreskrivs på mottagningen, såsom laboratorieundersökningar.
- Högst tre besök per år skulle ersättas och tjänsterna skulle ha ett avgiftstak.