Vad som helst kan plötsligt hända. 22-åriga Muuramebon Johanna Järveläs liv förändrades en fredagskväll för sex år sedan på riksväg 3 i Jalasjärvi, när hon råkade ut för en bilolycka.
”Jag körde lättviktsmotorcykel, och en bil svängde ut framför mig. Jag kolliderade med den och landade i den andra körfilen. Kolfiberhjälmen sprack som ett ägg och det blev ett hål i den.”
Den medvetslösa Johanna fördes med helikopter till Tammerfors universitetssjukhus. Diagnosen var svår hjärnskada, lungdiffusion och en fraktur på armbågen. Efter en vecka blev hon förflyttad till Seinäjoki centralsjukhus, där vården pågick i 2,5 månader på olika avdelningar. Vården bestod bland annat av neuropsykologisk rehabilitering, såväl fysio-, arbets- som musikterapi.
Johanna har en minneslucka på en månad från tiden efter olyckan.
”Först i Seinäjoki började minnet komma tillbaka. Jag vet bara vad man berättat för mig. Jag har ingen kvarvarande rädsla, eftersom jag inte minns något från olyckan eller tiden efter den.”
Trötthet och tankspriddhet som symptom
Johanna funderade först varför just hon råkade ut för detta. Ändå är hon inte bitter, eftersom olyckan inte var avsiktlig.
”Hjärnskadan upptäcktes när hjärnan scannades och skadorna syntes. Skadans omfattning bedömdes även av medvetslöshetens längd och minnesluckan.”
Mina batterier blir aldrig fyllda till hundra procent – de är alltid halvfulla.
Efter olyckan gick den största delen av tiden åt till att sova, vilket enligt Johanna var en bra sak: hjärnan återhämtade sig under sömnen. Av alla symptom är det tröttheten som fortfarande återstår.
”Jag blir lätt trött och återhämtningen tar lång tid. Jag måste sova och vila mycket. Mina batterier blir aldrig fyllda till hundra procent – de är alltid halvfulla. När jag är trött har jag också lätt för att gråta. Tankspriddhet och glömska är vanligt, jag har ofta svårt för att hitta rätt ord”, beskriver Johanna.
Stöd för studierna – hjärnans belastning ökades stegvis
När olyckan inträffade hade Johanna just börjat på gymnasiet. Ett halvt år efter krocken återvände hon till studierna. Först deltog hon i konstämnen och gymnastik, därefter tillsattes ett läsämne per period, dvs. sex timmar per vecka. Sedan ökades belastningen, men under hela gymnasietiden hade Johanna som mest 24 timmar skola per vecka.
”Neuropsykologen hjälpte och peppade mycket. Vi gjorde läroplaner för tentaperioderna. Fyra timmar studier per dag var en lämplig mängd. Under håltimmarna vilade jag hos min farmor. Jag fick studera flexibelt enligt hur jag orkade och klarade gymnasiet på fyra år.”
Under studentskrivningarna fick Johanna ett eget utrymme fritt från störningar och extra tid för tentamina. På så sätt var det lättare att koncentrera sig.
Johanna kom in på Jyväskylä yrkeshögskola på basis av avgångsbetyget och började studera till tradenom. I början ordnades stöd för grundstudierna: för språkstudierna fick hon ta hjälp av en ordbok och för tentamina hade hon ett eget utrymme och extra tid.
”Allt stöd behövdes.”
Rehabilitering av en traumatisk hjärnskada kräver tid. Även kamratstöd är nödvändigt.
Vad ska jag bli när jag blir stor?
Flexibiliteten i början av studierna bar inte långt. När grupparbetena började, ökade arbetstakten. Dagarna blev längre och de sociala kontakterna blev fler. Belastningen ökade, men neuropsykologen stödde och hjälpte med studieplanering, studietekniker och tidshantering.
”I början hade vi distansstudier och då klarade jag bra av grundstudierna. Studierna kunde emellertid inte göras tillräckligt lätta när det gällde grupparbeten. När skolan fortsätter på hösten måste jag ta reda på hur jag kan avlägga examen. Jag tror att det ännu finns alternativ.”
Johanna överväger även andra riktningar.
”Jag funderar över om jag ska söka till en annan linje. Det skulle vara roligt att bli färdig tradenom, det skulle möjliggöra jobb inom många olika branscher. Speciellt företagsekonomi intresserar. Även studier för vildmarksguider kunde vara ett alternativ. Jag lagar mat och bakar gärna, det kunde också bli en karriär.”
Samlar krafter från frivilligarbete, överväger FPA:s rehabilitering
De neuropsykiatriska symptomen är motstridiga: sociala aktiviteter och folkmassor utmattar, men ger däremot mycket. När studierna varit jobbiga har det viktiga motionsintresset fått ge vika. Att återgå till gruppträningen och övrig idrott skulle vara roligt.
Johanna samlar krafter genom terrängcykling och vandring i naturen. Frivilligverksamheten har varit viktig från början av funktionsnedsättningen: Johanna håller på att utveckla Tatu ry:s verksamhet och sociala medier samt fungerar som kamratstödsperson. Stödföreningen är riktad till barn och unga med funktionsnedsättning till följd av en olyckshändelse samt deras närstående.
”För närvarande deltar jag i utbildning för erfarenhetsexperter. Som erfarenhetsexpert ska jag besöka till exempel läroanstalter och sjukhus och prata och öka medvetenheten om hjärnskador. Därtill deltar jag i Aivovammaliittos verksamhet.”
Trots att det finns utmaningar i det vardagliga livet, finns det även mycket roligt att göra.
FPA:s rehabilitering har Johanna ännu inte satt sig in i, men hon tänker ta reda på hurudan rehabilitering som erbjuds och eventuellt även söka sig till rehabilitering.
”Kamratstöd har jag fått via Tatus verksamhet, så jag har inte haft så stort behov av något annat. Samtidigt känner jag att man aldrig kan få för mycket kamratstöd och rehabilitering.”
Elsparkcykling ökar olycksrisken
Elsparkcyklingen som blivit en trend lämpar sig inte för berusad nattkörning.
”Om en elsparkcyklist kommer som patient till Tays poliklinik för hjärnskador, har olyckan undantagslöst inträffat nattetid och föraren har varit berusad. Majoriteten är unga”, berättar Tomi Sarkanen, specialistläkare inom neurologi.
En hjälm skulle ge ett visst skydd, till exempel skulle det vara färre hjärnblödningar. Få berusade personer är emellertid förberedda på att skydda hjärnan. Vanligtvis inträffar skador vid fallolyckor.
Enligt Sarkanen kommer remisser till polikliniken för hjärnskador varje vecka. Den största delen av fallen är lindriga, men även svåra eller medelsvåra hjärnskador vårdas. Skadorna varierar från hjärnskakning till hjärnblödningar och stötskador samt skador på cellnivå.
Ibland är en operation nödvändigt. Ofta krävs fysio- och arbetsterapi samt neuropsykologisk och multiprofessionell rehabilitering, som även FPA ordnar. Olyckans effekter kan vara tillfälliga, men skadorna kan även vara permanenta.
Rehabiliteringskurs för ungdomar och unga vuxna
En person som fyllt 16 år och som fått en traumatisk hjärnskada kan söka till en rehabiliteringskurs som ordnas av FPA.
På kursen får du
- stöd för att hantera livssituationen för att bättre klara av vardagen
- krafter och bland annat arbetslivsfärdigheter
- metoder för att förstå utmaningar som orsakas av hjärnskadan och lösa praktiska problem
Innehåll och förverkligande
- Kursen inkluderar gruppsamtal, arbete i smågrupper, mångsidiga aktiviteter, individuella intervjuer, träffar och samtal med rehabiliteringsexperter.
- Kursen pågår i tio dygn i två perioder och en närstående kan också delta i rehabilitering under två dygn.
Att söka rehabilitering
- Innan man ansöker ska man ta reda på om försäkringsbolaget eventuellt ersätter rehabiliteringen och om försäkringsbolagets förseningsintyg.
- Du behöver ett B-läkarutlåtande av en läkare eller en rehabiliteringsplan. Förmedla ansökan till FPA.
- Blanketten får du på nätet på adressen https://www.kela.fi/web/sv/blanketter. Mer information om kursernas innehåll, tidpunkt, tjänsteleverantörer och ansökan finns på adressen https://www.kela.fi/web/sv/rehabiliterings-och-anpassningskurser. Sökordet är hjärnskada.
- Rehabiliteringen är kostnadsfri, och kan ansökas året runt. Under rehabiliteringstiden kan man ha rätt till rehabiliteringspenning. FPA ersätter även resekostnader.
Tre bilder längs vägen:
Som expert planerare Sari Laine vid FPA:s rehabiliteringstjänster
Text Tarja Västilä
Bilder, video och redigering Hanna-Kaisa Hämäläinen
