När Helsingforsbon Matti Salomäki som 54-åring blev arbetslös från Nordsjö hamn år 2015, började han fundera att han härnäst kunde arbeta med något hela annat. Arbete med barn och unga intresserade, så Matti satte upp ett mål åt sig själv att han skulle utbilda sig till barn- och ungdomsledare.
Utbildningen föregicks av ett halvårs arbetspraktik på ett daghem. Arbetet kändes trevligt och beslutet om karriärbytet rätt. I början av januari 2016 var hälften av praktiken avklarad när Matti plötsligt började må riktigt illa mitt under arbetsdagen.
”Vi spelade innebandy med barnen och plötsligt började mina ben kännas tunga och inombords hade jag en känsla av att allt inte stod rätt till. Jag for till läkaren och på den vägen är det.”
Infarkten identifierades inte genast och hjärtat tog skada
På hälsovårdscentralen undersöktes Matti och läkaren skrev i sitt utlåtande att det inte var fråga om hjärtbesvär.
”Följande natt fick jag emellertid en hjärtinfarkt. Det var helg och på måndagen gick jag till läkaren igen, där man skickade mig till lungröntgen på onsdagen. Det var meningen att någon skulle ringa åt mig därifrån om något avvikande syntes på bilderna, men det kom inget samtal.”
När det kändes som att han bara blev sämre, sökte Matti sig igen till hälsovårdscentralen, där man äntligen förstod allvaret i situationen och genast ringde en ambulans. På vägen till Mejlans sjukhus stannade Mattis hjärta och man blev tvungen att återuppliva honom i ambulansen.
Situationen var mycket allvarlig. Matti hade lunginflammation utan feber som ledde till att han fick en hjärtinfarkt.
”Jag var nära att dö. Efteråt hörde jag av min dotter att hon brådskande hade kallats till sjukhuset runt tretiden på natten.”
Infarkten skadade hjärtat så att 35 procent av dess effekt försvann.
”Jag var medvetslös i fyra till fem dygn och har inga minnen från den här perioden. När jag vaknade på intensiven, berättade läkaren att man inta kan göra något. Hjärtat kan inte repareras, eftersom infarkten hade hänt inuti hjärtat.”
Efteråt bedömde Matti att det enda symptomet som han hade innan han insjuknade var långvarig torrhosta.
”Jag hade en infarkt redan år 2004. Jag tillfriskande och återvände till arbetslivet. Då sade man att infarkten kan återkomma någon gång.”
Sjukhusets socialarbetare satte ordning på saker och ting
Sjukhusvistelsen blev nästan en månad lång, och en pacemaker installerades i hjärtat. Förutom hälsan for även annat i samma väva.
”Man blir ganska tomhänt när allt bara försvinner. Hälsan, arbetet, tidigare intressen och även vännerna försvann till en del. Jag höll även på att mista bostaden, men som tur fick jag tips av en skötare på intensivvården om sjukhusets socialarbetare som hjälper patienter”, berättar Matti.
”Hon var väldigt rask och fick ordning på mina ärenden. Fastän vi i början inte ens kunde diskutera på annat sätt än att jag skrev ner mina tankar på ett papper.”
Den långsamma rehabiliteringen började, och så småningom ökade Mattis krafter. Matti måste lägga drömmarna om studier och nytt jobb åt sidan och anpassa sig till den nya vardagen som rehabiliteringsklient.
Matti klarade av att vara hemma i ett halvår, men sedan började alltför mycket vätska samlas i kroppen. Han blev tvungen att söka sig till sjukhuset.
”Vätska börjar samlas när hjärtat inte klarar av att pumpa som det ska. Om vikten ökar till exempel med tre kilo under ett veckoslut, så vet jag att jag måste fara till sjukhuset i ett par dagar och lätta på vätskebördan. Då orkar hjärtat igen en tid.”
Matti gick med i hjärtföreningens verksamhet och blev kamratstödjare
Matti grämde sig över den avbrutna praktiken på daghemmet.
”Jag avslutade den sedan som frivilligarbete när jag hade blivit i lite bättre skick. Jag var dagismorfar sex timmar en dag i veckan. Det var trevligt att få komma bort från min egen vardag en stund.”
Genast när han kunde gick Matti med i hjärtföreningens verksamhet och blev kamratstödjare för andra.
Kamratstöd är mycket viktigt, eftersom en frisk person inte förstår hur det är att vara allvarligt sjuk.
”Jag fick också besök av en kamratstödjare när jag ännu var på sjukhuset. Kamratstödjaren berättade om livet med en pacemaker.”
Matti betonar att kamratstöd är mycket viktigt, eftersom en frisk person inte förstår hur det är att vara allvarligt sjuk.
”Min sjukdom syns inte utåt. Folk tittar snarare långt på mig när jag går till butiken mitt på dagen – en man i arbetsför ålder som inte arbetar”, säger Matti.
”Samtidigt blir småsaker väldigt stora. När man annars lever lite som i en dimma, kan kassabiträdets glada leende rädda dagen.”
Hjärtföreningen i Nordsjö har blivit viktig för Matti.
”Där finns trevliga människor och saker man kan göra tillsammans, vi var bland annat på en teaterutflykt före coronaepidemin. Jag tänkte gå med i FRK:s verksamhet och gick deras utbildning för vänverksamhet.”
Matti hann emellertid inte med i vänverksamheten, eftersom han även fick en annan allvarlig sjukdom.
Efter hjärtskadan kom ännu lungcancer
I december ifjol försämrades Mattis hälsotillstånd ytterligare. Han for till akuten på Mejlans sjukhus där röntgenläkaren konstaterade att det fanns något i lungorna. Det visade sig vara en elakartad cancertumör.
Matti fick strålbehandling i februari–mars. På kontrollen på sommaren konstaterade man att hälften av cancertumören hade försvunnit och resten hade kapslat in sig på grund av strålbehandlingen.
Matti undrade hur han som inte röker kunde få lungcancer. Läkaren berättade att när hjärtat har skadats försvagas även immunförsvaret, vilket kan exponera för cancer.
”Visst begränsar min hälsa mitt liv ganska mycket, men nog kan man leva med det här. Jag saknar inte medlidande, det här är nu mitt öde”, konstaterar Matti.
”Framåt bär det och jag njuter av varje dag. Hjärttransplantation kunde vara en möjlig lösning, men än så länge är jag för frisk för det. Och hjärtefrågorna har även i övrigt kommit lite i skymundan på grund av cancern.”
Läs också: Hitta en passlig rehabiliteringskurs med några klick
Hjärtrehabiliteringskurser gav idéer för det egna livet och välbefinnandet
Matti sökte sig till FPA:s tredelade hjärtrehabiliteringskurs efter att ha hört om kursen av sin vän. Kursperioderna ordnades på Spa Hotel Peurunka i Laukas hösten 2020.
På kursdagarna ordnades handlett program, föreläsningar och motion enligt kursdeltagarnas kondition. En läkare och en sjukskötare medverkade, vilket Matti tyckte kändes tryggt.
”När jag dessutom hörde att kursdeltagarna är försäkrade under kursen, vågade jag ansöka om att delta. Om något skulle hända skulle man i alla fall inte bli tvungen att själv betala vårdkostnaderna.”
På föreläsningarna pratade man bland annat om hälsosam kost samt motionens och vilans betydelse.
”Fastän tragedin är personlig, är ett brustet hjärta en gemensam sak.”
”Jag tyckte om att stämningen var avslappnad och att det fanns trevliga saker att göra. Vi spelade till exempel kubb och curling, hade bassängträning, och drack kaffe vid en kåta. Naturkvällarna som hölls av en lokal naturexpert var mycket intressanta även för en stadsbo”, berättar Matti.
”Efter avslappningsövningarna skojade vännerna att det inte tog länge innan man hörde snarkningar från Mattis håll.”
Rehabiliteringens viktigaste läror för Matti är kopplade till motion, måltidsrytm och vattenintag samt mental ork. Vid gruppdiskussionerna fick man alltid ett ämne som man pratade om i grupp.
”Där blev man accepterad som man var och man kunde prata öppet om allt möjligt. Kursen hade en mycket positiv inverkan på humöret. Jag rekommenderar kurserna åt alla hjärtpatienter, de ger mycket”, säger Matti.
”Alla är där på samma nivå. Fastän tragedin är personlig, är ett brustet hjärta en gemensam sak.”
FPA:s hjärtrehabiliteringskurser
- Hjärtrehabiliteringskurserna är ämnade för personer som lider av kranskärlssjukdom som har flera riskfaktorer eller angina pectore-symptom som begränsar arbets- och funktionsförmågan eller som har blivit bypassopererade eller fått en ballongutvidgning.
- Kurserna riktas till personer som är i arbetslivet, återgår till arbetslivet, får rehabiliteringsstöd, studerar eller är utanför arbetslivet.
- Syftet med rehabiliteringskursen är att säkra eller förbättra rehabiliteringsklientens arbets- eller studieförmåga samt att öka rehabiliteringsklientens deltagande och aktivitet i vardagliga funktioner som är viktiga för rehabiliteringsklienten. Andra mål är att:
– tillägna sig hälsosamma levnadsvanor och egenvårdsprogram
– stödja rehabiliteringsklienten psykiskt
– fördjupa kunskapen om hjärtsjukdomen
– ge anhöriga och närstående information om sjukdomen och de beredskaper som krävs för att stödja rehabiliteringen. Anhöriga kan om de så önskar delta i kursen under två dagar. - Man försöker nå rehabiliteringens mål genom praktiska övningar, samtal som främjar växelverkan samt grupprogrammet.
- Kursen består av tre femdagars perioder, vars program fastställs enligt deltagarnas individuella och gemensamma mål.
- Man kan ansöka till kursen när tillståndet har stabiliserats efter insjuknandet.
- Du kan söka kurser som passar just dig med FPA:s söktjänst för rehabiliteringskurser.
- Instruktioner för hur man ansöker till rehabiliteringskurser finns på FPA:s webbplats.
- Deltagarna väljs runtom i landet och kursen är avgiftsfri för deltagarna. FPA ersätter resekostnaderna till kursorten för den del som överskrider självriskandelen och betalar rehabiliteringspenning för den tid som kursen pågår.
- Man har haft som mål att ordna ungefär 50 hjärtrehabiliteringskurser på anstalter per år. Grupperna rymmer 10 personer. Till exempel deltog 520 rehabiliteringsklienter i kurserna år 2019.
