"Det verkade vara omöjligt för mig att köpa ett så dyrt läkemedel"

En novembermorgon har Annika, 38, tagit med sig sina hundar ut på en promenad i skogen, där höstfärgerna målar världen i vackra gula och röda nyanser. Promenaderna är Annikas andningshål – de hjälper henne att orka och gör henne på gott humör.

Ännu för ett år sedan hade Annika inte nödvändigtvis orkat promenera väldigt långt med sina hundar. Hennes astmasymtom var så allvarliga att inga läkemedel verkade ha någon effekt.

“Jag åt också många kortisonkurer för att dämpa inflammationen som hör till sjukdomen. Men när kuren tog slut kom symtomen tillbaka”, berättar Annika.

När det var som värst tog Annika också stora mängder kortikosteroider som hör till basmedicineringen för astma och behandlar inflammatorisk inflammation. Hon var också tvungen att ta ett luftrörsvidgande läkemedel ovanligt ofta.

“Ändå räckte ingen mängd läkemedel och jag fick ofta astmaanfall. Tidvis var jag i så dåligt skick att jag behövde andras stöd för att kunna stå på fötterna.”

Coronan lämnade sina spår och ledde till ett långt läkemedels­försök

Allt började hösten 2023 när Annika insjuknade i corona. Hennes underliggande sjukdom, astma, förvärrades till följd av infektionen, och Annika tänkte aldrig tillfriskna från coronan. 

”Andnöden och hostan fortsatte och till slut bokade jag tid hos en specialist på lungsjukdomar.”

Läkaren lyssnade på Annikas lungor och remitterade henne till spirometri. Spirometri är ett test som mäter lungornas volym och ventilationskapacitet.

“Det visade sig att coronan hade satt sina spår i mina lungor och astman hade komplicerats. Den hade med andra ord blivit besvärligare och svårare att hantera.”

Annika inledde ett långt läkemedelsförsök. Hon testade upp till tio olika läkemedelspreparat för att få kontroll över astman. Inget fungerade.

“Till slut sade läkaren också att det inte var någon mening med läkemedelscirkusen. Läkaren beslutade att vi skulle ansöka om ersättningsrätt hos FPA för det nya biologiska läkemedlet dupilumab.”

Bra läkemedel, men dyrt

Dupilumab har ursprungligen utvecklats för behandling av svårt atopiskt eksem, men det används även till astmapatienter med svåra symtom som inte har svarat bra på vanliga astmamediciner.

Preparatet är ett biologiskt målsökande läkemedel som behandlar den inflammation som ligger till grund för astman och blockerar den så kallade cytokinstormen som ligger till grund för den.

Dupilumab är ett mycket dyrt läkemedel och är därför endast reserverat för de patienter som har de svåraste symtomen. Det är ett begränsat grundersättningsgillt läkemedel. I Annikas fall innebar detta att hon behövde ett B-utlåtande från en läkare vid en enhet för specialiserad sjukvård som behandlar astma för att få läkemedelsersättning.

En månadsdos dupilumab kostar 1 300 euro, men Annikas ansökan till FPA godkändes. FPA skulle alltså täcka 40 procent av läkemedlets pris. 

“Jag skulle få betala cirka 700 euro, och jag undrade var i all världen jag skulle få tag på det beloppet. Trots att ett enda köp skulle uppfylla årssjälvrisken och jag skulle få läkemedlen för resten av året mot en låg expeditionsavgift, verkade det vara omöjligt för mig att köpa dupilumab.”

Svårt för en låginkomst­tagare

Annika har arbetat deltid inom servicebranschen. Hon har haft knappt om arbete under flera års tid och Annikas alla pengar har gått till nödvändiga inköp.

”Jag var emellertid inte berättigad till grundläggande utkomststöd på grund av mina inkomster.”

Annika hade kommit mellan hammaren och städet. Hon behövde läkemedlet som skulle hjälpa henne att andas – men det kostade helt enkelt för mycket.

“Jag berättade det för läkaren och hen uppmanade mig att kontakta sjukhusets socialarbetare. Denna ringde mig och rådde mig att ansöka om understöd från mitt eget välfärdsområde. Hen gav mig anvisningar om vad jag borde skriva i min ansökan och jag skickade in den.”

Välfärdsområdet gav ett positivt beslut, det vill säga en betalningsförbindelse för att köpa läkemedlet på apoteket. 

“Jag hämtade ut dupilumab och träffade en astmaskötare på mottagningen. Sjuksköterskan lärde mig hur jag ska dosera injektionsläkemedlet själv. Läkemedlet injiceras en gång varannan vecka.”

Högre läkemedelsdos krävdes

Annika har nu använt dupilumab i drygt ett år och det har fungerat som önskat.

“Snart efter att jag började ta läkemedlet försvann den svåraste andnöden och det ständiga hostandet upphörde. De återkommande luftvägsinfektionerna mildrades. Lungröntgen visar inte längre de förändringar som coronan lämnat efter sig. Förutom astman har även mitt atopiska eksem lindrats fint.” 

Den svåra astman har varit ett stort socialt besvär för Annika.

“Jag har fått många blickar när jag hostar på offentliga platser och på jobbet har folk frågat om jag är sjuk och om jag inte ska gå hem. Allt detta har jag lyckligtvis sluppit tack vare läkemedlet.”

Annikas astmasymtom har inte upphört helt och hållet. Hon får fortfarande astmaanfall då och då, och vid något tillfälle märkte Annika att läkemedlets effekt började avta i slutet av en tvåveckorscykel.

“Alla mina astmaanfall inträffade precis när jag snart behövde en ny injektion. Enligt läkaren behövde jag en starkare dos av dupilumab. Den nya ansökan om ersättningsrätt godkändes och nu räcker läkemedlets effekt ända till slutet av injektionscykeln.”

Annika tycker att det är underbart hur mycket bättre hon orkar nu.

“Till exempel simmar jag regelbundet. Tidigare behövde jag även sova under dagen, men nu behöver jag inte göra det längre.”

Jag kan inte själv betala för mina läkemedel i början av året, även om jag skulle vilja

I januari 2026 måste Annika återigen fundera på hur hon ska betala det första månadsbeloppet på drygt 700 euro för sitt biologiska läkemedel.

Årssjälvrisken, det vill säga takbeloppet för läkemedelskostnader, är år 2026 exakt 636,12 euro, och när den efter initialsjälvrisken på cirka 70 euro nås, betalar läkemedlets användare endast en expeditionsavgift på 2,50 euro per läkemedel för de receptbelagda läkemedel som har fått FPA-ersättning under resten av året.

“Jag når alltså årssjälvrisken redan efter ett engångsköp av dupilumab. Under hösten 2025 har min arbetssituation emellertid varit så svag att jag inte har kunnat spara pengar såsom jag hade hoppats. Trots att jag gärna skulle betala för läkemedlet ur min egen plånbok är det för närvarande inte möjligt.”

Annika konstaterar emellertid att hon är ung, och hon litar på att situationen på arbetsmarknaden inom hennes bransch ännu kommer att förbättras.

“Jag har många arbetsår framför mig. Jag vill behålla funktionsförmågan, för om det fanns mer jobb skulle jag också använda mina inkomster till att betala för mina läkemedel.”

Försöket med läkemedels­kredit får beröm

Annika är tacksam för de system i samhället som stöder kroniskt sjuka och gör det möjligt för dem att klara sig.

“Om man till exempel föds med en funktionsnedsättning är det självklart att man behöver hjälp med att leva självständigt. I gengäld kan personen som har en funktionsnedsättning eller som på annat sätt är sjuk visa initiativ och försöka finansiera till exempel sina egna läkemedel. Det strävar jag också efter.”

Annika stöder varmt FPA:s nya försök med läkemedelskredit.

“Jag skulle också kunna ansöka om läkemedelskredit. Det är viktigt att sådana försök inleds för att minska bördan som läkemedelskostnaderna orsakar i början av året. Samtidigt förebygger det att personer blir tvungna att låta bli att köpa läkemedel som de behöver för att de inte har råd med dem.”

Annikas namn har ändrats eftersom artikeln behandlar hennes hälsouppgifter. Hennes identitet är känd för redaktionen. Annika förekommer inte heller på bilder eller i videor.