Stödhjulen ger balans när femåriga Minttu susar fram. Minttus bästa stöd är ändå hennes pappa Jani Kytölä, 32, som springer bredvid dottern och ser till att den lilla cyklisten hålls upprätt.
“Ännu för något år sedan hade jag inte klarat av det här. Jag begränsades av en begynnande artros i knät och stor övervikt, och kunde inte ens komma ner på golvet för att leka med mitt lilla barn. Jag gick miste om mycket när hon var liten”, konstaterar Jani.
Men av den tiden återstår endast dystra minnen, för Jani har kommit långt på ett år.
“Jag sa till Minttu att i sommar ska pappa köpa en cykel till dig som födelsedagspresent i förskott och lära dig att cykla. Och det har Minttu och jag gjort – och jag har hängt med utan problem”, berättar Jani glatt.
BMI i klassen svår fetma
Ännu för ett år sedan hade Jani ont och var trött. Han hade länge haft ont i knät och därför rört på sig ganska lite. Vikten hade gått upp till 117,5 kilo, vilket för en man på 178 centimeter innebar ett BMI på 37,1. Det betyder svår fetma.
Och det var inte fråga om att Jani inte skulle ha varit igång.
“Jag har jobbat med fysiskt tungt arbete i hela mitt vuxna liv. Jag har installerat fjärrvärme och arbetat inom livsmedelsindustrin. År 2019 började jag jobba på ett bageri där jag inte kunde vila mitt onda ben under arbetsdagen. Symtomen i knät blev allt värre.”
Arbetet på bageriet triggade också den astma och atopi som Jani lidit av sedan barnsben. Om han försökte röra sig ens lite raskare blev han svettig, och då bröt atopin ut.
“Jag blev tvungen att klia mig så mycket att det blödde. Atopisymtomen i kombination med knäsmärtan gjorde att jag befann mig i en besvärlig situation med min vikt och mina svårigheter att röra mig.”
Så vågen började visa allt högre siffror.
“På sex år steg vikten från 95 kilo till närmare 118.”
Ultraljudet visade fettlever
Under sensommaren 2024 fick Jani tråkiga nyheter på företagshälsovården. Jani höll på att återhämta sig från en titthålsoperation av knät när han förde sina diffusa smärtor i övre delen av magen på tal.
“Min mage undersöktes med ultraljud och man konstaterade fettlever – typiskt för personer med bukfetma.”
Läkaren uppmanade Jani att gå ner i vikt. Han fick rådet att gå på vattengymnastik.
“Det var inte riktigt min grej. Jag förstod ändå att jag hade problem och behövde hjälp. Artrosen, den svåra övervikten och bristen på fysisk aktivitet var en ekvation som måste lösas på något sätt.”
Jani hade googlat fetmaläkemedel, och i september 2024 begärde och fick han ett recept på semaglutid. Det är en så kallad GLP-1-receptoragonist, ett läkemedel som imiterar tarmens hormoner, påverkar regleringen av blodsockret och dämpar aptiten.
“Trots min övervikt hade jag inte diabetes, så jag kunde inte ansöka om FPA-ersättning för läkemedlet. Jag ville ändå ha läkemedlet och betalade det gärna ur egen ficka. En månads dos kostar ungefär 114 euro”, berättar Jani.
Jani började använda fetmaläkemedlet för ett år sedan.
Jani får ingen FPA-ersättning för läkemedlet, utan bekostar det själv.
Tack vare läkemedlet har hans hälsa blivit bättre, vilket också har påverkat hans livsstil i övrigt.
Vikten började falla snabbt
Jani började med den lägsta dosen semaglutid, 0,25 milligram per dygn. Kroppen får gradvis vänja sig vid läkemedlet, och sedan ökar man undan för undan till maxdosen.
“Jag kan inte låta bli att förundras över hur snabbt läkemedlet började verka. Mellan september 2024 och januari 2025 gick jag ner från 117,5 kilo till 105 kilo, och under sommaren till 95 kilo. När jag vägde mig i morse vägde jag 92 kilo”, berättar Jani.
Viktnedgången har verkligen lyckats bra. Janis “svåra fetma” har nu kommit ner till en punkt i viktindextabellen där det står “övervikt, det vill säga lindrig fetma”.
“Senast jag vägde så här lite var väl i armén. Mitt mål är naturligtvis normalvikt och jag tror att det är fullt möjligt att uppnå det.”
Jani upplevde en del biverkningar när han började med läkemedlet, och särskilt när doserna ökades.
“Jag minns att när jag ökade från den minsta dosen till nästa dos, mådde jag illa och till och med kräktes. Det fick mig ändå inte att sluta med medicinen, och sedan dess har jag inte haft några besvär. Jag har i stället varit nöjd med mig själv och de resultat jag har nått.”
“Jag orkar göra saker med min dotter och kan leka på golvet med henne, och mitt knä besväras inte längre av en massiv börda. Det gör inte alls ont att springa bredvid Minttu när hon övar på att cykla.”
Nya matvanor
Läkemedlet har förstås inte minskat Janis vikt av sig självt – det har minskat hans aptit och också förändrat hans preferenser i fråga om mat.
“Tidigare åt jag stora portioner mat ett par gånger om dagen. Ju fetare mat desto bättre. Om jag och flickvännen beställde pizza åt jag en hel familjepizza själv. Nu räcker det med en pizza i normal storlek, och jag orkar bara äta halva. Helgfrosseri med jättestora portioner chips har börjat kännas motbjudande.”
Numera blir Jani sugen på lättare mat, speciellt sallader. Under lunchen på arbetsplatsen äter han mångsidigt men måttligt, i enlighet med näringsrekommendationerna.
“Överraskande nog har jag också hittat matlagningsglädjen när jag har gått ner i vikt. Jag lagar till exempel kyckling och ris, och väljer gärna fullkorn i stället för tomma kolhydrater. Vårt eget växthus gav oss mycket gröna råvaror under sommaren.”
De minskade kilona syns inte bara på Jans tallrik, utan även i motionsvanorna.
“Jag går till simhallen med min femåring och tränar på gymmet tre gånger i veckan. Sedan jag fick en ny medicin mot atopin, så kallade JAK-hämmare, får jag inte längre ett sådant otroligt behov av att klia mig när jag svettas – och det är en stor seger det också!”
En fråga till dem som skuldbelägger
Jani tänker fortsätta använda semaglutid. Han säger att satsningen på 114 euro på läkemedlet har varit värd sitt pris.
”Tack vare läkemedlet har jag hittills gått ner 26 kilo, och när jag har gått ner i vikt har jag upplevt en helt ny vardag.”
Jani berättar att han är medveten om att de som går ner i vikt på detta sätt ofta får kritik.
“Sociala medier är fulla av hat mot överviktiga, och många tycker att de som använder läkemedel mot fetma har fuskat för att nå sitt mål. Vissa säger att vi har tagit diabetikernas mediciner. Inte ens det faktum att jag betalar läkemedlet helt själv och inte får FPA-ersättning rår på dem som vill skuldbelägga överviktiga.”
Jani påminner om att han fick hjälp av läkemedlet i tid.
“Jag började gå ner i vikt innan jag hann få typ 2-diabetes. Hur mycket sparade det av samhällets medel? Jag verkar också ha blivit av med min fettlever. Åtminstone har ALAT-värdet, som mäter leverns skick, kommit ner ordentligt och normaliserats.”
Till dem som vill kritisera andras val har Jani en fråga:
“Hade det varit bättre om jag inte köpt semaglutidet utan i stället kollapsat av smärtan och hamnat i en ännu värre situation? Som sjukligt fet hade jag kanske kunnat få ersättning för läkemedlet, men jag hade tvingats gå igenom en mycket jobbigare kamp på min resa mot färre kilon.”
”Jag tycker att jag gjorde rätt val – och gjorde det tillräckligt tidigt.”
Användning av fetmaläkemedel i Finland och FPA-ersättning
- År 2024 använde ca 75 000 personer i Finland läkemedel mot fetma.
- Det vanligaste läkemedlet mot fetma som användes var semaglutid, som användes av nästan 60 000 personer år 2024. Andra läkemedel mot fetma som används i Finland är liraglutid, kombinationspreparat med naltrexon och bupropion, kombinationspreparat med fentermin och topiramat, orlistat och tirzepatid.
- Semaglutid används också för behandling av typ 2-diabetes.
- Av de preparat som är avsedda för behandling av fetma kan FPA-ersättning beviljas för liraglutid och kombinationspreparat med naltrexon och bupropion, om vissa villkor uppfylls.
- Semaglutid berättigar inte till ersättning vid behandling av fetma, men kan berättiga till ersättning vid behandling av diabetes enligt vissa villkor.
Källa: sakkunnigläkare Pia Pajunen på FPA.