”Jag var otroligt nervös”, säger Tammerforsbon Senja, 21, om sin första rehabiliteringsdag på Itu-kursen. Itu är grupprehabilitering för unga, som har diagnostiserats med lindrig eller medelsvår depression eller ångestsyndrom.
När Senja hade träffat gruppen märkte hon att det var onödigt att vara nervös. Rehabiliteringspersonalen var avslappnad, och gruppen hade en bra anda. Utmaningar med den mentala hälsan förenade alla kursdeltagare.
”Det är så lätt att prata med en person som upplevt samma saker. När jag berättar om ångest eller problem med dagsrytmen, så vet den andra vad jag menar.”
Arbetet på kursen började med att man skapade gemensamma regler. Alla skulle ha tillstånd även till att ha dåliga dagar och att få vara tyst. Om man är förargad eller frustrerad, får man också säga det. Senja hade problem med att till exempel berätta om sina egna styrkor. Eftersom man fick tala om sin frustration, blev det också enklare att göra uppgifterna.
Depression ledde till sjukfrånvaro – företagsläkaren tipsade om Itu-kurs
Senja fick sin första depressionsdiagnos som 15-åring. Med ungdomspsykiatrins stöd kom ljuset in i hennes liv och under många år mådde hon bra. Senja studerade till närvårdare och flyttade till en annan ort för att arbeta.
”På jobbet började jag bli utmattad. Jag dolde länge min utmattning och arbetade, trots att jag sov under resten av tiden. Jag visste att jag inte mådde helt bra, men jag ville inte medge det”, berättar Senja.
På våren berättade företagsläkaren om Itu-rehabilitering. Senja hade sjukskrivits och funderade, att detta var något hon kunde delta i.
”Jag hade inte tidigare varit med i någon kamratstödsgrupp. Det kändes som en bra idé att möta andra unga personer som upplevt depression.”
Under början av sommaren behandlades Senjas depression på en psykiatrisk poliklinik. När Senjas välbefinnande började förhöjas, tog hon en titt på FPA:s söktjänst för rehabiliteringskurser och hittade en Itu-kurs som skulle börja i Tammerfors. Hon kontaktade sin företagsläkare, som rekommenderade rehabilitering och skrev ett B-utlåtande. Tack vare krafterna hon hade samlat under sommaren var det ganska lätt för Senja att lämna in en ansökan.
Även om Senja tänkte att hon kunde ha rätt mycket hjälp av rehabiliteringen, så vågade hon inte har alltför höga förhoppningar.”En pessimist blir inte besviken”, konstaterar Senja med ett leende. ”Jag hade mest förväntningar på kamratstödet och jag fick också ut mycket av det. Jag blev överraskad över hur mycket hjälp jag fick i övrigt också.”
Senja deltog i Itu-kursens distansperiod hemifrån.
Distansrehabilitering sänker tröskeln för att delta
Den förnyade Itu-rehabiliteringskursen för unga genomförs som en kombination av när- och distansrehabilitering. Man använder sig av serviceproducentens digitala plattform, där man diskuterar och gör individuellt skräddarsydda uppgifter.
”Vi ville sänka tröskeln för att delta. Det är inte lätt för unga att åka på en veckolång rehabilitering mitt bland främmande människor, och det är inte nödvändigtvis möjligt att komma bort från studier eller arbete”, berättar FPA:s planerare Ville Räty.
Psykologen Sanna Lindroos vid Verve har varit med och förverkligat rehabiliteringen och har märkt att den nya modellen gör det lättare för unga att delta i gemensamma aktiviteter även under dåliga dagar.
”Och om man hoppar över en dag, så gör det inget. På traditionell rehabilitering är det vanligare att tröskeln för att fortsätta är högre efter frånvaro”, berättar Lindroos.
Bakom Itu-rehabiliteringens förnyelse fanns också kunskapen om fördelarna med rehabilitering som förverkligas i vardagsmiljön.
”Till exempel är det lättare att införa nya rutiner i vardagen, när man lär sig dem direkt i den vardagliga miljön”, berättar Räty.
När vardagen löper, mår sinnet bättre
På hösten inledde Senja nya specialiseringsstudier för närvårdare för att kunna arbeta inom den bransch som tilltalar henne. Även om depressionssymptomen redan hade lättat lite, hade hon svårt att hantera vardagen.
Senja hade som vana att vakna tio minuter innan skoldagen började när studierna gick på distans, så att hon precis hann starta fjärranslutningen. Frukost åt hon under lunchpausen, och när skoldagen var över gick hon och lade sig. När hon vaknade vid sextiden förstod Senja att hon inte hade ätit annat än frukost under hela dagen.
”Självklart visste jag att en sådan dagsrytm inte var bra. Jag behövde emellertid tillräckligt med fakta om ätandets och dagsrytmens inverkan på mitt liv och mitt humör innan jag gjorde förändringar.”
Nu vaknar Senja en halv timme innan skolan börjar och äter en ordentlig frukost. Hon håller lunchpaus och sovandet efter skoldagen har bytts ut mot en promenad eller ett besök i butiken.
”Jag hade haft sovandet som det enda sättet att återhämta mig. Jag hade inte tänkt att en promenad eller att se på en film kunde återhämta.”
När vardagen löper, mår sinnet bättre och man orkar fundera över orsakerna som lett till utmattningen. Senja hade stor nytt av webbrehabiliteringens individuella uppgifter, där man behandlade det förflutna och nuet, tankefällor, jaguppfattningen och egna styrkor.
”Nu känns det inte längre så hemskt att vara vaken”, konstaterar Senja med ett litet leende. ”Man behöver inte hålla kulissen uppe eller alltid vara på bra humör.”
Psykologen ser många fördelar med distansrehabilitering
Psykolog Sanna Lindroos är överraskad över de förändringar som ungdomarna har uppnått på en kort tid.
”Visserligen överraskas man alltid när det gäller ungdomar. De tillägnar sig så snabbt nya rutiner som stödjer välbefinnandet och de har en mångsidig förståelse för livet”, konstaterar Lindroos.
Enligt Lindroos finns det många fördelar med att utnyttja fjärranslutningar. Till exempel är det effektivt att lära sig avslappningsövningar på distans. När övningarna görs på en bekant plats hemma, är det enklare att fortsätta med dem efter rehabiliteringen.
Ungdomarna har tillgång till webbrehabiliteringens digitala plattform från att rehabiliteringen inleds ända tills uppföljningsdagen. Där kan man läsa artiklar och göra uppgifter när som helst efter eget intresse.
”Den digitala plattformen är på många sätt en fördel i rehabiliteringen. Den unga kan också vid behov kontakta rehabiliteringspersonalen via plattformen utanför de egentliga rehabiliteringsdagarna.”
Webbdiskussionerna sparas också. När man pratar om känslomässiga saker fungerar människans minne inte alltid så bra och man kan glömma även starka insikter. Lindroos har också uppmuntrat klinterna att spara diskussioner och artiklar som de kan ha nytta av.
I kombinationsmodellen är gruppens inverkan inte lika stark som i rehabilitering som görs ansikte mot ansikte, men ungdomarna framträder då lättare som individer och inte endast som klienter.
”På plattformen kan man dela bilder och visa sin egen personlighet genom sin egen vardag. Det är en betydelsefull sak”, säger Lindroos.
Framåt med en positivare jaguppfattning
Fastän Senja gärna skulle ha gått på fler möten ansikte mot ansikte, upplever hon att fjärranslutningen gav trygghet.
”När jag ställde en fråga till rehabiliteringspersonalen, fick jag svar senast följande dag. Det var också väldigt bra att ha tillgång till den digitala plattformen ända till uppföljningsdagen. Det kändes inte som om allt tvärt tog slut.”
Senja träffade också en kompis i gruppen som det är lätt att dela tankarna med.
”Jag kan säga rakt ut när jag inte mår bra. Kompisen vet genast vad det är fråga om och blir inte orolig på samma sätt som mina andra vänner.”
Senja upplever att Itu-rehabiliteringen har hjälpt henne att få ordning på vardagen och få stora insikter om hennes värderingar. Samtalen med egenhandledaren gav även säkerhet för att identifiera egna styrkor. Härifrån är det bra att fortsätta återhämtningen med en psykiatrisk sjukskötare samt en terapeut, när man har hittat en som passar.
”Under den sista veckan sade jag visst till läkaren att alla mina mål hade uppnåtts”, säger Senja med ett skratt och hoppas att hennes exempel ska uppmuntra andra att delta i rehabiliteringen.
Text Marjaana Tunturi
Textredigering Jenni Juntunen
Bilder Eino Ansio
Videor Eino Ansio
Bildredigerng Suvi Simelius
Itu-kurs för unga med depression eller ångestsyndrom
- Itu-kursen är riktad till unga i åldern 16–29, som har diagnostiserats med lindrig eller medelsvår depression eller ångestsyndrom.
- Mellan de två rehabiliteringsperioderna (2–3 dagar) som ordnas på verksamhetsstället är en sex veckor lång distansrehabiliteringsperiod, som inkluderar en gemensam distansrehabiliteringsdag varje vecka.
- Målet är att bevara studie- eller arbetsförmågan.
- Rehabiliteringen stärker den ungas självkännedom och -känsla och man lär sig metoder för att upprätthålla resurserna.
- Itu-kurser kan sökas med FPA:s söktjänst för rehabiliteringskurser med sökordet Itu-kurs.
- Man kan söka till en Itu-kurs när som helst genom att förmedla en blankett för behovsprövad rehabilitering (KU 132r) till FPA och ett bifogat B-läkarutlåtande.
- Till rehabiliteringskursen kan man ansöka var man än bor i Finland.
- Varje år ordnas 24 st. Itu-kurser på finska (Helsingfors, Jyväskylä, Åbo, Uleåborg och Tammerfors) och 1 st. på svenska (Ylihärmä).
