Barnlösheten tärde på parförhållandet – Linda och Philippe fick sitt första barn med hjälp av fertilitetsbehandlingar

Den finländska landsbygden med sina sädesfält och sjöar var som vackrast när släktingar och vänner från Finland och Belgien samlades för att fira Linda Kuhas och Philippe Luickx bröllop i juli 2013. Paret hade nyss flyttat till Finland från Belgien eftersom båda tänkte att Lindas hemland skulle vara ett bättre ställe för barnen att växa upp.

Och de ville gärna ha barn, helst tre. Det stod klart alltsedan Linda och Philippe lärde känna varandra i Uleåborg år 2007 och Linda visade staden för Philippe som hon träffat via heminkvarteringstjänsten Hospitality Club. Efter det bodde paret turvis i Belgien och i Finland, och deras livssituation var inte optimal för barn.

”Vi hade en lite naiv idé om att familjelivet genast börjar i Finland, men det blev inte så”, konstaterar den 32-åriga dansläraren Linda när hon sätter sig i vardagsrummet. Deras företagsamma 2-åring Ruune sitter bredvid och förevisar en bilderbok.

Linda var bara 27 och  hennes nyblivne man 28. De var unga och friska, så det fanns ingen orsak att misstänka att det skulle vara svårt att få barn. Men månaderna gick och årstiderna växlade. Vännerna runt omkring blev gravida och fick barn. Det efterlängtade egna barnet syntes inte till.

”Jag kände mig utanför när vänner med barn talade om barnen. I den situationen ville jag å ena sidan att man skulle lyssna på mig, å andra sidan att vi skulle prata om annat än barn och barnlöshet”, berättar Linda, medan Philippe går till köket för att brygga te.

”Oförklarlig barnlöshet” räcker som grund för FPA-ersättning för fertilitetsbehandlingar

Linda gjorde ovulationstester, men ibland skedde ingen ägglossning alls. I något skede försökte hon prata med företagsläkaren om sin önskan att bli gravid, men hen konstaterade att det inte hör till företagshälsovården.

När de hade försökt i ett år, ville Linda att de skulle låta undersöka sig – speciellt då bådas föräldrar också länge hade väntat på barnbarn. Philippe ville ändå vänta.

”Jag är en person som vill lösa problemen på egen hand. Att söka hjälp är att erkänna att det finns ett problem”, säger Philippe nu på flytande finska.

Paret tog hjälp av alla möjliga naturliga metoder. I dieten ingick grapefruktjuice, fiskolja och maträtter som enligt det kinesiska tänkesättet håller livmodern varm. De provade också på akupunktur och kiropraktik.

Hösten 2014 genomgick paret slutligen en barnlöshetsundersökning på en privat klinik, där man uteslöt de vanliga orsakerna till barnlöshet, såsom endometrios, och undersökte slemhinnorna i livmodern samt att äggledarna var öppna.

”Någon klar orsak till barnlösheten hittades inte. I papperen står det oförklarlig barnlöshet.”

”Ägglossningen sker inte nödvändigtvis varje månad, men någon klar orsak till barnlösheten hittades inte. I papperen står det oförklarlig barnlöshet”, säger Linda. Inte heller hos Philippe kunde man hitta någon orsak till barnlösheten.

FPA ersätter fertilitetsbehandlingar som görs på en privat klinik om den ofrivilliga barnlösheten beror på en sjukdom – även oförklarlig barnlöshet. På kliniken gav man ändå Linda och Philippe rådet att först söka vård inom den offentliga hälsovården. För den betalas ingen FPA-ersättning, men vården blir ändå betydligt billigare.

Paret kontaktade sin egen hälsostation i januari 2015 men pga. av att läkaren var sjukskriven fick de en tid först i maj. I augusti hade de äntligen sin första intervju på Tammerfors universitetssjukhus poliklinik för hormonbehandling och barnlöshet.

Linda genomgick den första ägglossningsinduktionen, som hjälper äggblåsorna att mogna och äggcellerna att lossna, i oktober – ett år efter undersökningarna på den privata kliniken. Behandlingen med piller och injektioner upprepades tre gånger utan resultat.

”Ibland var menstruationen väldigt smärtsam. Dessutom var jag svullen och irriterad, vilket naturligtvis också kan bero på stress”, funderar Linda kring behandlingens biverkningar.

De flesta medicinerna höll sig inom rimliga tvåsiffriga priser och FPA:s läkemedelsersättningar sänkte kostnaderna ytterligare. Linda minns bara en enda medicin som var väldigt dyr och kostade hundratals euro per injektion. Lyckligtvis ersatte FPA också den.

Sorgen över barnlösheten hotade parförhållandet – terapi skulle ha behövts

Längtan efter ett barn påverkade förhållandet dramatiskt. Sorgen var alltid närvarande och makarnas olika sätt att hantera besvikelser skapade konflikter. Medan Linda ville diskutera sin besvikelse öppet, ville Philippe bearbeta sorgen ensam eller koncentrera sig på andra saker.

”Sexet blev barntillverkning och prestation, och det påverkade närheten och kemin,” berättar Linda öppet. Philippe tillägger att när ägglossningstestet visade positivt, så kunde man inte gå och lägga sig på kvällen, hur trött man än var.

Under ett år hade de stora problem i parförhållandet. Philippe säger att han önskar att läkarna och sköterskorna skulle ha berättat var de kunde få samtalshjälp eller parterapi. Den fysiska delen av barnlösheten sköttes bra, men kontakten till de ständigt växlande läkarna blev ytlig och den psykiska sidan fick inget stöd.

”Vi började fundera på hur vi skulle leva för att sorgen inte skulle kännas för stor.”

Linda medger att hon ibland till och med funderade om det var värt att fortsätta förhållandet med Philippe eller om det skulle vara enklare med någon annan.

”I något skede insåg vi att vi kan sörja tillsammans. Vi beslöt oss för att fortsätta tillsammans, även om det inte kommer något barn”, säger Philippe tankfullt från sin sittpåse.

I en stödgrupp, som ordnas av föreningen för barnlösa Simpukka ry, kunde paret för första gången tala ut om sin barnlöshet. Medan de lyssnade på andra berättelser vande de sig också vid tanken på att det kanske aldrig kommer några barn.

”Ibland fick jag en väldigt stark känsla av att vi kanske aldrig får barn. Vi började fundera på hur vi skulle leva för att sorgen inte skulle kännas för stor”, berättar Linda. De funderade till exempel på att bli stödfamilj eller adoptera.

”Det ordnar sig nog” kan såra den som lider av barnlöshet

Linda och Philippe talade från första början öppet med vänner och familjen om sin önskan att få barn. Linda säger ändå att det inte är bra att fråga barnlösa om barn, om paret inte själva för saken på tal. Philippe tillägger att även om de var öppna om situationen, så kändes det illa för honom varje gång som någon sa ”det ordnar sig nog”.

”Till och med min pappa sa att vänta och se. Snart har du ett eget barn. Jag sa till min pappa, att vi kan hoppas men vi kan inte veta om vi någonsin får ett barn”, berättar Philippe.

Till sist, i februari 2016, testades inseminering vid sidan av induktionen. Utvalda spermier som rör sig bra sprutades alltså in i livmodern under den läkemedelsstödda ägglossningen.

”De första tre månaderna ville vi vara glada, men inte alltför glada.”

Linda hade nyligen arbetat med ett dansverk som behandlade barnlöshet, när graviditetstestet äntligen visade ett svagt andra streck. Philippe tvivlade på det svaga strecket, men när hälsovårdaren gratulerade dem vågade de tro på graviditeten.

”De första tre månaderna ville vi vara glada, men inte alltför glada”, beskriver Philippe deras första känslor. Linda tillägger att ett missfall skulle ha varit en stor tragedi när det visat sig att det var så svårt att få barn.

De kritiska tre månaderna förlöpte ändå utan problem och på den första ultraljudsundersökningen fick paret dra en suck av lättnad – ”Bönan” fanns i magen.

Barnlösheten påverkar fortfarande, eftersom de önskar sig ett barn till

Linda och Philippe säger med glimten i ögat att Ruune, som föddes i mars 2016, var en 700 euros baby. Paret har räknat ut att självrisken för läkemedlen under behandlingarna och det offentliga sjukhusets poliklinikavgift totalt kostade ungefär så mycket.

Ruune som leker på golvet förstår knappast, då föräldrarna säger att de önskat sig ett syskon åt honom ända sedan han föddes. Eftersom de var medvetna om svårigheterna, bestämde de sig för att inte vänta med det andra barnet.

När ingen tvåa syntes till, sökte sig paret igen till fertilitetsbehandling. Ruune blev till vid den första insemineringen, så den behandlingen sattes in först. Samtidigt stöddes Lindas ägglossning med hormoner.

”Det är bara pengar. Barnet är viktigare.”

Den första av tre insemineringar gjordes sommaren 2018. En fjärde inseminering skulle ha gjorts, men då rekommenderade läkaren att låta bli försöket, eftersom fler äggceller än önskat hade mognat och sannolikheten för att få fler än ett barn var stor. En graviditet med flera foster innebär alltid en större risk för mamman och barnen.

Den sista insemineringen kommer att göras i januari. Efter det övergår man till kraftigare metoder, vilket i praktiken betyder några provrörsbefruktningar dvs. IVF-behandlingar. I något skede tar ändå möjligheterna på den offentliga sidan slut och om Lindas och Philippes dröm om ett andra barn inte har gått i uppfyllelse tänker de söka sig till en privat klinik.

”Det är bara pengar. Barnet är viktigare”, säger Philippe utan att tveka.

Om paret i framtiden måste vända sig till en privat klinik,  får de fortfarande FPA-ersättningar för medicinerna men även för de egentliga fertilitetsbehandlingarna som kan vara ytterst dyra. FPA:s ersättningar för vården är ändå relativt små.

Nu är det ändå dags för Linda att åka till jobbet. Ruune får stanna hemma med pappa, eftersom båda föräldrarna är vårdlediga en dag i veckan för att kunna njuta så mycket som möjligt av det efterlängtade familjelivet. Linda säger att även om barnlösheten fortfarande påverkar dem, så är stämningen annorlunda nu då familjen redan har ett barn.

”Första gången var vi rädda för att aldrig få något familjeliv. Nu är inte sorgen så stor. Det är bara frustrerande att det igen är så svårt.”