Babyvardag med trillingar ”Vi skötte blöjbyten, matningar och sovandet med ett löpande band-system”

Bredvid stigen som leder till egnahemshusets ytterdörr står tre exakt likadana rattkälkar. Vårsolen har redan gjort snön mjuk, men snödrivorna är ännu höga i Toijala i södra Birkaland. Efter att ha knackat på hör jag steg av små fötter och ivriga rop. Bakom dörren som öppnas tittar först ett, sedan ett till och slutligen ett tredje huvud fram.

Niilo, Unto och Ilma Koivula har precis fyllt fem år. Niilo berättar glatt att de har firat sina födelsedagar tre gånger – inom familjen, tillsammans med släktingar och sedan ännu med kompisarna.

”Det trevliga med trillingar är att man bara behöver ordna ett barnkalas.”

”Det trevliga med trillingar är att man bara behöver ordna ett barnkalas”, säger trions mamma Jonna Koivula med ett skratt.

Det enkla med födelsedagar var inte det första Jonna och Tomi Koivula tänkte på när skötaren vid den första ultraljudsundersökningen undrade om det faktiskt var frågan om tre bebisar.

”Nog satte vi fart på Google. Hela vår närmaste krets förlorade säkert sin nattsömn när vi berättade om trillingarna”, gissar Jonna.

Industrirytm vid måltider och blöjbyten

Småttingarna sätter fart mot barnrummen, alla bredvid varandra i slutet av hallen. Unto visar stolt sitt eget rum och förklarar att hans favoritlek är att leta guldskatter.

”Det var nog en syn för gudar när jag hämtade tre moderskapsförpackningar från posten. Det kändes helt ljuvligt att få förpackningarna, eftersom det var första gången för oss”, minns Jonna. En trillingfamilj får sammanlagt sex moderskapsunderstöd. Familjen Koivula valde tre förpackningar och tre som pengar.

En trillingfamilj får sammanlagt sex moderskapsunderstöd. Familjen Koivula valde tre förpackningar och tre som pengar.

Såsom ofta är fallet med flerlingsgraviditeter föddes trillingarna Koivula som prematurer, cirka tio veckor före beräknad tid. Bebisarna, som vägde cirka 1,5 kg, tillbringade därför sina första två månader på sjukhus – först på intensivavdelningen i Tammerfors och därefter i Tavastehus. Det tyngsta för föräldrarna var att en del av tiden var bebisarna på olika sjukhus i olika städer.

En positiv sak med sjukhusvistelsen var ändå att trillingarna lärde sig en regelbunden måltids- och sömnrytm. Det gjorde vardagen med tre bebisar enklare när hela gänget äntligen fick åka hem.

”Vi skötte blöjbyten, matningar och sovandet med ett löpande band-system”, beskriver Jonna.

I början fick familjen hjälp av hemtjänsten tre dagar i veckan. Även Tomis mamma var till stor hjälp. Hon besökte olika lopptorg och skaffade spjälsängar, babymobiler och mycket annat de behövde.

”Visst kostar det att skaffa allt i tre exemplar. Vi skulle kanske kunna få ett par skidor eller skridskor av släktingar, men endast likadana duger. När en av dem får en klänning, måste också de andra få en klänning”, berättar Tomi med ett skratt.

Rörelse och ljud utan några vilopauser

En trillingfamilj får en familjeledighet som förlängs med 120 dagar, vilket familjen Koivula var mycket glada över. Tomi kunde vara föräldraledig samtidigt med Jonna i sammanlagt sex månader. Efter föräldraledigheten skötte Jonna trillingarna ännu med hjälp av hemvårdsstöd tills barnen var nästan tre år gamla.

”Under det sista året hemma var det ibland verkligen en fråga om att överleva. Det var det tyngsta skedet. Det var hela tiden ljud och rörelse och när de inte längre sov dagssömn var det inte tyst i huset en enda minut. Mängden mat var ofantlig och vi använde säkert ett paketbilslass med hushållspapper varje vecka”, minns Jonna och tillägger att barnprogrammet Pikku Kakkonen är en välsignad uppfinning.

Precis innan trillinggraviditeten hade Jonna och Tomi renoverat ett hus och reserverat utrymme också för ett barnrum. Men endast för ett barn.

Precis innan trillinggraviditeten hade Jonna och Tomi renoverat ett frontmannahus och reserverat utrymme också för ett barnrum. Men endast för ett barn. Även om barnen har sovit bra blev det med åldern allt svårare att lugna ner dem före läggdags i ett och samma rum.

Därför flyttade familjen för några år sedan till ett större hus. Trots att barnen har egna rum kan man inte undvika strider i en barnfamilj.

”Niilo är dum!” hörs det från vardagsrummet. Så börjar ett skoningslöst livande, eftersom Niilo har tagit Untos CD-skiva, helt enkelt för att ”Unto gillar inte den”. Som tur är finns pappa i närheten och efter en liten diskussion kan hela gänget till och med skratta lite.

Tre par små hjälpande händer i hushållsarbetet

Det är dags för middag och idag är det Niilos tur att bestämma – med föräldrarnas diskreta handledning – vad familjen ska äta. Valet faller på italiensk gryta. Eftersom Niilo får välja maträtt är det också han som får vara med om att tillreda maten och duka bordet.

När trillingarna ännu var spädbarn fanns det på kvällarna ett rejält berg med nappflaskor i köket. Man klarade sig igenom nattmatningarna eftersom Jonna och Tomi gjorde alla mjölkransoner för barnen färdiga på förhand.

”I början var vi väldigt noggranna med hygienen, men när barnen växte och började äta från hundens matskål…” förklarar Tomi med ett flin och rycker på axlarna. Slutet är enkelt att gissa.

”Barnen är också en balanserande resurs, särskilt när det är stressigt på jobbet.”

Medan Tomi och Niilo steker malet kött bläddrar Jonna fram en bild i mobilen där de mosar babymat i ett ämbar. Det var ett tillräckligt stort kärl för att det skulle bli mat över som kunde frysas ner.

Slutligen är den italienska grytan klar. Ilma lägger fram salladen på bordet och Unto mjölken. Barnen får delta i nästan alla hushållssysslor, men Unto gillar inte att föräldrarna inte låter honom moppa golvet.

”Barnen är också en balanserande resurs, särskilt när det är stressigt på jobbet. Jag gillar verkligen att plocka svamp och nu kommer barnen redan med till svampskogen”, säger Jonna glatt.