Är det värt att vara pappaledig? Åsikter från tre som fått faderskapspenning

Mika Hyvönen, 42, bilmålare från Kajana, fembarnspappa

”Jag har varit pappaledig eftersom jag haft möjlighet till det och den största hjälpen behövs just när barnet har kommit hem. Det som sysselsatte tankarna allra mest var ekonomin, dvs. om man har råd att vara borta från jobbet. För alla fem barns del kom vi ändå redan före barnens födelse överens om att jag tar ut ledigheten.

Barnen är födda 1995, 1998, 2001, 2008 och 2013. Tack vare e-tjänsterna har ansökningsproceduren blivit lättare med åren. Man behöver inte fylla i pappersblanketter längre. Det gick också helt utan problem att söka pappapenningen elektroniskt.

När det första barnet föddes 1995 och jag skulle bli pappaledig drog de äldre arbetskamraterna på munnen.

När det första barnet föddes 1995 och jag skulle bli pappaledig drog de äldre arbetskamraterna på munnen. De hörde till den ålderklassen som inte var med under förlossningarna. Arbetsgivaren har ställt sig positiv till pappaledigheten varje gång. Man har inte behövt någon vikarie för mig, och återgången till jobbet har alltid funkat utan problem.

När jag senast blev pappaledig 2013 var jag själv företagets äldsta anställda. Unga anser att det är normalt och till och med självklart att man tar ut pappaledigheten.

Minstingen Ville var tre dagar gammal när jag blev ledig. Under ledigheten tillbringade Ville och jag mycket tid på tumanhand. När Ville ibland vaknade tidigt på morgnarna lyssnade vi på musik, och Ville kunde ännu sova ytterligare en timme i min famn. På så sätt fick mamman sova lite längre innan det var dags att mata pojken. Det blev också att byta blöjor och bada honom.

Pappaledigheten lönar sig absolut. Den är till stor hjälp för mamman, och spädbarnstiden är så kort att det lönar sig att njuta av den till fullo. Samtidigt blir man allt bättre på att ta hand om bebisar. Då kan man vara på tumanhand med barnet och låta mamman andas ut emellanåt.”

Niina Pynnönen, 33, systemexpert från Siilinjärvi, förälder till 3,5-åriga Miiko

”Redan innan min fru fick barnet beslöt jag mig för att ta ut pappaledighet, men jag var betänksam i fråga om ekonomin och om jag klarar av att vara ensam med pojken på dagarna. Jag ville ändå absolut tillbringa tid med barnet, och pappaledigheten var en självklarhet. Jag sökte och fick faderskapspenning via FPA – såtillvida gick allt bra och det uppstod aldrig några problem eller oklarheter.

Själva ansökningsproceduren var relativt enkel. Det krävdes dock lite finjustering på grund av jobbet, eftersom jag just hade börjat på en ny arbetsplats och hade inte hunnit tjäna in någon semester ännu.

Jag var pappaledig i två repriser. Arbetsgivaren ansåg att adoptionen av makans barn måste vara godkänd innan jag fick lov att ta ut den första pappaledigheten, som jag tog ut sommaren 2014, när Miiko var ett halvt år gammal. Genom att kombinera lediga dagar i förskott och saldoledigheter kunde jag ordna det så att jag var pappaledig i fyra veckor på sommaren.

Jag tycker att det är värt att utnyttja möjligheten att tillbringa tid med barnet, eftersom ett barn är litet bara en gång.

Den andra gången var jag pappaledig när Miiko var ett år gammal. Då var jag pappaledig i sex veckor. Ansökningsproceduren var enklare när jag inte behövde lediga dagar därutöver. Det var osäkert om min anställning skulle fortsätta, och jag beslöt att ta ut ledigheten vid arbetsavtalets slut, i början av år 2015. Till all lycka fortsatte min anställning, men jag tog ändå ut pappaledigheten som planerat.

Min arbetsgivare förhöll sig bra till min pappaledighet trots att jag var nyrekryterad och ingen av kvinnorna på arbetsplatsen någonsin varit pappaledig. Jag fick råd och stöd i mängder. Återgången till jobbet gick bra också av den anledningen att det är tystare på jobbet under sommaren.

Jag tycker att det är värt att utnyttja möjligheten att tillbringa tid med barnet, eftersom ett barn är litet bara en gång. Under pappaledigheten fördjupades relationen till barnet samtidigt som jag lärde mig mycket nytt. Det var härligt att se hur barnet växte och utvecklades. Jag skulle gärna ha varit längre hemma tillsammans med honom.”

Läs också: 3 tips om pappaledighet till den blivande pappan

Toni Salminen, 29, kommunikationsexpert från Esbo, pappa till 2-åriga Varpu

”Det var klart att jag redan från barnets födelse tar ut pappaledigheten under den korta tid när båda föräldrarna kan vara hemma samtidigt. Tanken på en längre pappaledighet kom när min fru började planera att genomgå den sista praktiken i anslutning till sina studier.

Visst tänkte jag också över ekonomin, eftersom ersättningen under pappaledigheten beräknades utgående från mina inkomster under studietiden – och de var inte mycket att hurra över.

Jag vill särskilt tacka min dåvarande arbetsgivare, eftersom jag aldrig fick en sådan känsla att det inte skulle ha gått att bli pappaledig. Också ett antal kolleger hade fabricerat barn samtidigt så man fick både kamratstöd och förståelse.

När jag blev pappaledig var Varpu ungefär tio månader gammal. Till en början undrade jag över hur jag ska hantera denna människa som ännu varken går eller pratar. Dagarna innehöll allt möjligt, men framfört allt blev det långa barnvagnspromenader i parker och lite här och var.

 Till en början undrade jag över hur jag ska hantera denna människa som ännu varken går eller pratar.

Under pappaledigheten fick jag och Varpu också vår första gemensamma konsertupplevelse, när vi på tumanhand gick och lyssnade på barnmusikorkestern Ammuu. Det bästa var kanske ändå de dagliga sysslorna och lekarna hemma; hela tiden lärde man sig något nytt om sitt eget barn.

Det är absolut värt att ta ut pappaledigheten när vi finländska pappor en gång erbjuds en internationellt sett så unik möjlighet. Under ledigheten har man tid att i lugn och ro lära känna sitt eget barn och att bygga upp relationen redan i spädbarnsåldern.

Finns det något annat än att lära känna sitt eget barn som gör det värt att lite pruta på inkomsterna?

Under ledigheten inser man vad det innebär att vara på tumanhand med barnet och vad det kräver av föräldern. Då förstår man att sätta enormt värde på vardagen, som den andra har skött outtröttligt i månadtal före pappaledigheten – något som nog tog musten ur en redan inom tre månader.

Eftersom många säkert grubblar över den ekonomiska biten, lönar det sig att fråga sig följande: Finns det något annat än att lära känna sitt eget barn som gör det värt att lite pruta på inkomsterna?”