Anna Ryynänen 13.11.2018 4 min

Varför kan man inte ge alla ett och samma råd?

”Jag måste få 525 euro idag före klockan 16”, inledde en kund sitt samtal till FPA:s kundservice. Situationen lät jobbig. Kunden förklarade att hen inte klarar av att betala sina räkningar och att inga pengar återstår vid månadens slut. Jag frågade vilka kundens största utgifter var. Efter att vi hade samtalat en stund klarnade det att kunden hade tagit en mängd snabblån och att alla pengar som var avsedda att leva på går åt till att betala tillbaka på lånen.

Kunden hade tagit en mängd snabblån och alla pengar som var avsedda att leva på går åt till att betala tillbaka på lånen.

Samtalet fortsatte med några preciserande frågor om behovet och användningen av pengar. Den grundläggande orsaken till problemen var egentligen överskuldsättning och inte att inkomsterna var otillräckliga.

Ibland är det effektivare att lyssna än att ge råd. Att få diskutera sina problem tröstar. Ibland kan bara det betyda mycket. Möjligheten att ställa frågor utan att bli avbruten kan hjälpa vardera samtalsparten att bättre förstå problemets faktiska natur. Jag gav den överskuldsatta kunden rådet att ansöka om utkomststöd via FPA, men också att vända sig till ekonomi- och skuldrådgivningen i den egna hemkommunen för att få övergripande i stället för bara tillfällig hjälp.

Att hjälpa andra känns bra. Åtminstone för mig känns det bra att få lösa problem. De facto är det ofta lätt att lösa andras bekymmer – men inte sina egna. Att snabbt försöka lösa problemen känns så frestande att jag ibland märker att jag avbryter samtalspartnern och slutar lyssna innan jag verkligen förstått en fråga i grund och botten. Om jag inte hade lyssnat till kunden med det akuta penningbehovet, skulle jag kanske ha gett rådet att bara fylla i ansökan och lämna in de nödvändiga bilagorna.

Många välmenande råd kan gå åt pipan om man inte känner till den samlade situationen.

Vi är alla olika, och olika individer reagerar olika på ett och samma råd. Ofta är också livssituationerna mycket olika. Många förmåner fastställs utifrån hushållets inkomster, såsom löneinkomster, arbetslöshetsförmåner, studieförmåner, pensioner eller familjeförmåner. Dessutom inverkar hushållets storlek på hur stor bostad som behövs och hur stora boendekostnader kan betraktas som skäliga. Boendekostnaderna inverkar i sin tur på bostadsbidragets och utkomststödets storlek samt hur mycket pengar som blir över för annat. Många gånger kan det vara svårt att bilda sig en uppfattning om denna komplicerade helhet. Många välmenande råd kan gå åt pipan om man inte känner till den samlade situationen.

Alla måste vi lösa problem då och då, trots att vi själva kanske inte är det minsta öppna för att lyssna till andras råd. Eller ännu värre – vi följer alla råd som vi får. Hur kan vi då urskilja vilka råd som vi faktiskt behöver? Vi har alla ett behov av att bli hörda, förstådda och accepterade. Jag tycker att det viktigaste är ett empatiskt bemötande och att komma ihåg att rådgivarens avsikt inte är att föra fram sin egen åsikt, utan att man i samråd försöker finna den optimala lösningen i varje enskilt fall. Att lyssna kräver ett öppet sinne; då kan man inte heller fördöma den andras känslor.

Översättning: Kurt Kavander